Vi måste tala om Hello Kitty

Till dagens träff med Bokbubblarna har vi läst Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi. Jag läste den på engelska och då heter den självklart Hello Kitty must dieDet ska bli väldigt intressant att diskutera den, då jag sällan haft en sådan kluven känsla för en bok.

Boken handlar om Fi, en väluppfostrad kinesisk-amerikansk flicka, eller rättare sagt kvinna, som bor med sina föräldrar. Hon är 28 år, arbetar som jurist och borde egentligen kunna klara sig själv. Hon är dock fast i rollen som den perfekta dottern som en dag ska bli den perfekta frun till en kinesisk man. Hennes pappa letar desperat efter den perfekta dejten och bryr sig inte det minsta om vad hans dotter egentligen tycker.

Inledningsvis är det både uppfriskande, intressant och underhållande. Fi är en annorlunda bekantskap, frigjord men på samma gång totalt frigid och väldigt traditionell på många sätt. Hon har i alla fall bestämt sig för att ta sin egen oskuld och det med en dildo insmetad med en bedövande salva. Bara för att, ja egentligen bara för att hon känner för det och vill inbilla sig att hon har någon sorts kontroll över sitt eget liv.

Efteråt får hon lite panik och söker upp en plastikkirurg som specialiserat sig på att rekonstruera modömshinnor. Fortfarande är berättelsen lite kul och jag gillar Fi, trots att hon är totalt omöjlig på många sätt. Skulle jag träffat henne i verkligheten skulle jag definitivt inte ha stått ut med henne.

Det visar sig att plastikkirurgen är Sean, en barndomsvän som blev avstängd från skolan efter att ha tänt på håret på en osedvanligt otrevlig tjej. Sean gillar nämligen inte människor som är översittare eller på något sätt irriterande. Och de personer han inte gillar råkar inte sällan väldigt illa ut.

Det är någonstans efter att Sean och Fi har återförenats som historien spårar ur lika mycket som en dålig actionfilm. Tänk From dusk till dawn, men utan vampyrerna. Kanske snarare som Leon på speed. Undercover då självklart.

Det är våldsamt, sjukt och någonstans lite underhållande, men mest osmakligt. Jag försöker släppa allt vad moral heter och bara läsa för att roas, men faktum är att jag inte tycker att det är speciellt roligt. Det är bara obehagligt och faktiskt lite plumpt. Däremot tror jag att en Quentin Tarantino i högform faktiskt skulle kunna göra Hello Kitty must die till en ganska så bra och underhållande film. Som bok har jag dock svårt att ta den till mig. Däremot är den inte helt fel som bokcirkelsbok då det säkerligen kommer att finnas massor att diskutera gällande traditioner, könsroller och inte minst moral.

Vi måste helt klart tala om Hello Kitty.

5 reaktioner på ”Vi måste tala om Hello Kitty”

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen