Betraktelser enligt O v.43

Veckans betraktelser handlar om look, hook och läslust. Eller bristen på läslust och hur den kommer tillbaka och ibland försvinner lika snabbt igen.

Look, jo men omslaget förstås. Vissa böcker som landar i brevlådan lockar lite extra. Det är de som är så fina att jag behöver börja klappa på dem direkt. Lukta lita på dem, bläddra i dem och klappa lite till. Det är inte många böcker som får den behandlingen ska sägas. Det ska till något speciellt för att få den behandlingen. En bok av en författare jag redan tycker om slinker lättare igenom klapptestet. En sådan bok kan få en hel del kärlek oavsett omslag faktiskt.

Hook då? Det där som gör att jag fastnar i en bok. Jag påbörjar nämligen många fler än jag läser ut. Speciellt nu när läslusten är lite sisådär och jag inte alls känner för att slösa tid på några mediokra böcker. Jag måste fångas. Och gärna väldigt snabbt. Ju mer lästrött jag är, desto färre sidor får boken i fråga. Återigen kan favoritförfattare komma undan med mycket mer än andra. Och bokcirkelsböcker, de kan få fler chanser än andra.

Jag läste just ut Boken om Joe av Jonathan Tropper och där blev jag visserligen glad av omslaget, men den fick en extra klapp för att det var en bok av Tropper från Gilla Böcker. Det gav den en snabbfil till läshögens övre skikt på grund av detta.

Inte ens Tropper hade dock fått mer än max 100 sidor. Någonstans där går min absoluta smärtgräns. De flesta böcker får inte ens så mycket. Längre. Förr läste jag alltid ut böcker, men det gör jag inte längre. Det finns för många bra böcker att läsa istället.

Nu behövde Jonahan Tropper och Joe inte mer än kanske fem sidor för att få mig fast. Boken om Joe har den här hooken, kroken som får mig fast, som får mig att läsa vidare. Det är då jag önskar att boken är riktigt, riktigt tjock. Visst finns det en tjusning med tunna böcker, men de tar så himla snabbt slut. Då står jag där igen med beslutet om vilken av de omklappade böckerna som ska bli lästa härnäst.

Den här hösten är en mycket trög läshöst för mig. Troligen för att jag har mer än vanligt på jobbet, halvtidsstudier som kräver en hel del tid och således inte så mycket energi över att läsa. Det är synd att en sådan lässvacka kommer samtidigt som alla fantastiska höstböcker kommer ut. För hjälp vad många bra böcker det finns som jag verkligen vill hinna läsa.

Det är dags att leta fram alla favoriters nya böcker som jag sparat till ett speciellt tillfälle. Det är dags nu. Böcker med ett tilltalande yttre, en krok som jag fastnar i direkt och som förhoppningsvis ger mig läsupplevelser utöver det vanliga. Inte för tunna, inte för tjocka, inte för komplicerade, men inte heller för simpla.

Jag undrar lite över den här kroken. Vad det är som gör att jag ibland fastnar direkt, medan det i andra fall behövs ett gäng sidor, kanske hundra för att jag ska börja känna mig fast. När det gäller Joe så gillade jag både honom och hans livsutmaningar med en gång. Detsamma hände när jag träffade Rasmus och Benjamin, eller Maj. Maj vars bok faktiskt krävde ganska mycket, men som ändå fick mig på fall. Det handlar lika mycket om hur författaren beskriver dessa personer, vilka ord de får använda för att presentera sig och språket som omger dem. Det handlar egentligen inte om igenkänning, utan mer om huruvida personerna lever och om de har någonting att berätta för mig.

Vilka saker är det som får dig fast? Omslaget, författaren, personerna i boken, språket, miljön? När fastnar du?