Lyckostigen är Anna Fredrikssons andra bok och då jag tyckte mycket om Sommarhuset hade jag höga förväntningar på den. På Lyckostigen bor Johanna med sina två döttrar. Någon helg ibland hämtas flickorna av sin pappa. Mycket motvilligt ska tilläggas. Han som bytt namn från Kalle till Calle, skaffat en fin och välutbildad flickvän och ett toppjobb har inte tid med sitt gamla liv ens i form av döttrarna.
Han är inte så fin som han önskar, trots att han nu är Kalle med C och bor i en flott våning i Stockholm, långt borta från den deprimerande småstad där Lyckostigen hånar honom med sitt namn. Han vill inte bjuda hem vänner innan han köpt den flashiga vindsvåningen som är till salu i huset. Han vill inte att flickvännen Fanny ska skämmas över honom. Han vill inte att någon ska kunna lukta sig till att han förut varit den skitige och fattige Kalle med K. Hans fasad behöver ständig omvårdnad och då passar barnen han knappt känner inte in.
När botten är nådd för Johanna kommer vändningen med en jokervinst. Först blir jag irriterad och tycker att det är ett väl enkelt sätt att förändra någons liv, men besvikelsen lägger sig snart. När Johanna köper vindsvåningen i Calles och Fannys hus, flyttar dit och kräver delad vårdnad kan jag inte låta bli att jubla lite.
Det är lätt att spontant förakta Calle och välja Johannas sida, men se fullt så enkelt är det inte. Jag uppskattar att Fredriksson leker med stereotyper och fördomsfulla föreställningar. Jag gillar också att hon låter Johanna vinna en massa pengar, men inte sätter pengarna i centrum. Ett till synes enkelt knep används istället med finess. Jag tycker om att hon inte väljer den enkla väg som hon skulle kunna ha valt.
Lyckostigen är en bok som handlar om strävan efter det perfekta livet och insikten att pengar inte kan fixa total lycka. Den handlar också om att våga göra upp med sitt förflutna och att ta ansvar för sitt liv. Det är underhållande och välskrivet, vilket räcker långt.
Jag tyckte nog att schablonerna störde mig lite för mycket för att det skulle blir sådär riktigt, riktigt bra. God underhållning och framtida svensk feelgoodfilm, javisst!
Så här tyckte jag närmare bestämt: http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.se/2012/07/lyckostigen-en-lycklig-plats.html
Det är en massa schabloner helt klart, men jag köper det mesta. Skön bok att läsa då läsningen går trögt, men nu är jag på banan igen!
Lyckostigen ska jag skriva på önskelistan till tomten; har precis läst Sommarhuset och gillade den väldigt mycket http://bokmal73.wordpress.com/2012/11/05/sommarhuset/
Gillade också Sommarhuset, den var mer verklighetstrogen, men jag gillade Lyckostigen också.
Tittar just nu på Jakten på det perfekta livet med Hanna Hellquist på teve. Verkar som att Kalle med C skulle behöva sig en dos! Hehe
Kalle med C behöver en del hjälp… 😉
Jag gillade inte boken alls faktiskt, just pga stereotyperna som jag inte tyckte var en lek med stereotyper utan bara stereotyper rakt av. Jag skrev såhär om boken: http://ordochingavisor.se/2012/10/24/lyckostigen/
Balansgång det där med stereotyper!
Ja, verkligen!