Vad händer under ytan?

I Karolina Ramqvists bok Alltings början träffat vi Saga, en femtonåring som just börjat gymnasiet. Hon är ett år yngre än de andra och har mycket gemensamt med författaren själv. En slags memoarroman tänker jag mig att berättelsen om Saga är, men det skulle å andra sidan kunna vara hur mycket som helst som är påhittat. Egentligen spelar det ingen roll. Viktigare är att historien berättar om en tid som också var min, trots att mitt liv definitivt inte liknar Sagas. Sagas historia är nämligen också Stockholms historia och livet i staden är också hennes.

Jag fastnar direkt i Sagas berättelse om viljan att bli någon, att leva livet fullt ut. Att bli vuxen eller i alla fall sedd som vuxen. Saga har bråttom att lämna barndomen och vägen till vuxenlivet går via sexualiteten. I sin kalender skriver Saga en bokstav varje gång hon ligger med någon. Oftast blir det ett V för Victor. Han som från början är en ouppnåelig festfixare som kompisen Pauline suktar efter, som sedan blir den som Saga springer till så fort hon får lov. Har ringer, hon kommer som ett skott. Natt efter natt efter natt. Obegripligt.

Konflikten mellan att vara självständig feminist och samtidigt totalt utelämnad till äldre män som vill ha sex går som en röd tråd genom Sagas liv under de år vi får följa henne. Jag har svårt att både förstå och acceptera  sättet hon lever på. Jag känner mig lite som en moraliserande tant när jag kommer på mig själv att tycka att Saga är både omoralisk, men kanske framför allt tragisk. Hon framstår som en väldigt trasig flicka, som desperat söker bekräftelse. Samtidigt är hon kaxig och självsäker. En av huvudpersonerna inom den nya feminismen. Något som kan imponera på mamman, som hela tiden finns i bakgrunden som en skuggestalt. Den unga flickan som har ett gigantiskt självförtroende, men en riktigt dålig självkänsla griper tag i mig och jag vill veta mer.

Jag hade önskat mer fokus på feminismen och jämförelsen mellan modern och Saga. Där finns en spännande historia som  inte riktigt når ytan. Jag saknar också fokus på det som Saga faktiskt åstadkommer. Någonting måste ju ändå gjort att hon blir sommarpratare. Inte bara några kaxiga krönikor och ett  alibi för att få in unga kvinnor i programmet.

Jag älskade Alltings början de första 200 sidorna, men sedan börjar berättelsen gå på tomgång. Jag vill ha mer än en uppräkning av sexuella möten och initialer i en kalender. Jag vill ha mer än ytan. Tyvärr får jag inte det och läsupplevelsen som börjar så bra slutar i något av en  besvikelse.

Fortfarande imponerar Karolina Ramqvist med sitt språk och sitt sätt att skriva, men jag håller Flickvännen högre än Alltings början. Samtidigt vill jag göra klart att min tveksamhet beror på de skyhöga förväntningar jag hade på Ramqvists nya bok. Det är en bra bok, en mycket bra bok, men kanske inte riktigt så fantastisk som jag hoppats.