Vi läste en bok med en familj som bestod av bara en mamma och ett barn. Som det ganska ofta är fallet i barnböcker var fadern frånvarande, kanske helt borta från familjen eller bara långt borta från barnet just när boken utspelade sig. Jag och grabbarna O talade om varför det så ofta är mammorna som barnen letar efter eller längtar till.
”Så är det väl inte i verkligheten?”, frågade jag. ”Nej, men i böckerheten”, svarade ungen.
Klockrent! 🙂
Klok grabb! 🙂
Barn är så fantastiska!
Bokligheten var ju ett helt underbart ord! Ser det som ett välkommet tillskott i min egen vokabulär.
Pefekt ord! När kommer det med i SAOL?! =)