Unga män tar inte sällan risker och ibland går det sådär. Jag kände en sådan ung man. Han lever inte längre. Christian gör det. Han lever och detta trots att han trodde att livet var slut.
Nu var det väl inte just när han dök som han tog sin största risk. Vi har följt honom på resan till Ios och vet att han kan festa rätt hårt. Men det var inte en stor risk att dyka där han dykt så många gånger förr. Speciellt inte med tanke på att första dyket var perfekt.
När han ska dyka för andra gången vet jag att det kommer att gå illa och jag vill skrika åt honom att sluta. Ni vet, som när du ser på en läskig film och huvudpersonen envisas med att knalla ner i källaren. Du kan skrika allt du har, men självklart gör det ingen skillnad.
Christian gör sitt andra dyk och det går rent ut sagt åt helvete. Själv känner han det med en gång och har svårt att ta sig till ytan. Upp kommer han och efter en del strul är han på väg till sjukhuset. Livet kommer aldrig mer bli sig likt.
Christian Wass blir Invalido och det är som detta vi följer honom. Att vara 20 år och vilja leva livet och helt plötsligt tvingas leva ett liv där man är totalt beroende av andras hjälp. Att orka kämpa vidare, trots att det ibland känns enklast att ge upp.
Vi är ganska jämnåriga jag och Christian. Jag har också hängt på Chalmers Sommarklubb och just det faktum att jag känner igen miljön gör att jag kommer ännu närmare. Jag tycker om beskrivningen av ett liv som inte blir alls som det var tänkt, men på många sätt ändå ganska bra. Det är en berg- och dalbana som Christian Wass tar oss med i. Ibland sjunker livet så djupt att det inte finns något ljus kvar alls, men ibland bär det uppåt.
Christian Wass berättar ärligt och utlämnande om sitt liv och ofta är det riktigt bra. Jag skulle dock önskat att de kursiva tillbakablickarna utelämnats. Någon gång fyller de en funktion, men oftast gör de bara att historien stannar upp. Jag kommer på mig själv med att skumma dessa avsnitt för att komma vidare.
Jag tror att Invalido kan tilltala ganska många av mina elever som älskar verklighetsbaserade böcker. Jag kommer definitivt att tipsa dem.
Det här är en av årets mest gripande böcker, tycker jag. Jag gillade den skarpt och blev verkligen berörd.
I början behövde jag ta pauser i läsningen för att hämta mig, sedan gick det bättre.
Låter som en sorglig historia.
Det är sorgligt, men inte bara. Mycket blir bra och Christian är definitivt inte den som målar allt i svart.
Låter som en bok jag skulle vilja se som dokumentär. =)
Tror boken kommer närmare, svårt att återskapa det som hänt. Kan tänka mig att Christian föreläser dock?!