Huvudpersonen i Albatross och hans fru verkar ha slutat leva. I alla fall har de slutat leva ett gemensamt liv. Efter en händelselös sommar i Stockholm hyr de nästföljande sommar en stuga på landet. Där grillar de kött marinerad på samma sätt varje dag. Någon gång skojar de till det lite och grillar lax. De dricker lådvin och huvudpersonerna dricker grogg och försöker läsa Proust. Men mest spelar han golf och hon flyr till jobbet. Troligen för att slippa träffas. Med i stugan finns hunden Hyland. Han är kanske romanens mest spännande karaktär.
Hade det inte varit för upplägget med en roman i 18 hål, att en person uttalar sig om huvudpersonen i inledningen av varje kapitel och knorren i slutet hade jag sågat Albatross av Hans Gunnarsson totalt.
Kanske är det för att jag är totalt ointresserad av golf, men jag tror inte att det är bara därför som jag tycker att boken är tämligen meningslös. Personerna finns på sidorna, jag läser om dem, om deras totala tristess och blir lika passiv och uttråkad själv. Ärligt talat bryr jag mig inte om den irriterande huvudpersonen, med den totalt världsfrånvarande bilden av sig själv och sitt liv, eller om hans anonyma fru. Men omslaget är i alla fall fint.
När vi hade boktipsarkväll på jobbet tipsade vår skolbibliotekarie om Hans Gunnarssons senaste bok Försmådd och beskrev den som en av de absolut roligaste böcker han läst. Och den låter verkligen rolig. Det gör egentligen inte Albatross ens på baksidan. Tanken var att vi till dagens bokcirkel istället skulle läst Någon annanstans i Sverige. Kanske hade det blivit bättre, men ärligt talat är jag osäker på om jag tycker om Gunnarssons sätt att skriva över huvud taget. Så kära bokcirkelsvänner. Jag ber om ursäkt. I kväll får vi bli en vinklubb snarare än bokklubb, för vi har troligen inte så mycket att diskutera kring boken. Eller så har vi det. Ni kanske tycker helt annorlunda?!