Måste det vara en sådan himla millimeterrättvisa? Det måste väl vara upp till varje företag eller varje organisation att välja det som är bäst för dem, eller?
Det brukar låta så och faktum är att vi alla blivit så vana vid att det inte finns någon jämställdhet. Istället har vi lärt oss att en rättvis fördelning mellan män och kvinnor i bästa fall ser ut som den bland årets Vintervärdar, 3 kvinnor och 5 män, eller som i Så mycket bättre, 3 kvinnor och 4 män. allt som oftast accepterar vi också att en typisk jury i ett svenskt nöjesprogram består av i bästa fall 1 kvinna och 2 män, men vanligen 3 män och 1 kvinna.
Om kvinnligt alibi skriver Pernilla Ericsson och ett av dem är Marie Sernholt som är en av fyra som sitter i juryn i X-faktor som avgörs ikväll. När Ericsson visar på alla fall där det förekommer just kvinnliga alibin blir det pinsamt tydligt hur vanligt det är.
Missförstå mig rätt nu. Jag tycker inte att årets vintervärdar är dåliga, inte heller att det är något fel på männen som omger Marie Sernholm, men jag börjar bli väldigt trött på att vi nöjer oss med att män generellt får ta mycket mer plats än kvinnor. Så länge kvinnorna får vara med på ett hörn så är det liksom okej med typ jämställdhet.
Hur skulle reaktionerna bli om det nästa år blev 5 kvinnor och 3 män i Så mycket bättre, juryn i X-factor bestod av 3 kvinnor och en man och fler kvinnor än män blev utsedda att sommar- och vinterprata? Tja, börja med att läsa kommentarerna till Pernilla Ericssons krönika.
Jag tror att vi blivit så vana vid denna typ jämställdhet att vi inte riktigt förstår att 3 av 5 eller 1 av 4 faktiskt inte är jämställt. Och även då vi förstår det tycker de flesta kanske inte att det är ett problem. Något fler män än kvinnor bara. Vad är det för farligt med det?
För mig är det minst sagt farligt att vi varje dag matas med budskapet att det räcker att kvinnor i bästa fall är en aning representerade i den värld där män är norm. Vad gör det med vår syn på kvinnor och män?
Jag tycker att du har helt rätt. Och därför blev jag så överraskad och GLAD när jag såg att SVT valt fyra kvinnor (av fyra programledare) till Nobelstudion. Bara sådär.
Samtidigt är det ju alldeles deppigt att man ska bli glad av en sådan sak. Att, som du säger, en manlig överrepresentation är sådan norm att man blir helt lyrisk över att det för en gångs skull bara är kvinnor som lyfts fram.
Det kändes roligt och oväntat!
Du har helt rätt. Saken är den att millimeterrättvisa har fått bli ett nagetivt ord för jämställdhet hela vägen. Så fort någon börjar tala om millimeterrättvisa brukar jag dra öronen åt mig. Jag brukar sällan hålla med om meningarna som yttras efter en sådan start.
Men varför ska vi sträva efter lite jämställdhet? Målet är såklart att män och kvinnor ska få ta LIKA stor plats.
Bra skrivet Linda!
Varför skulle vi inte sträva efter att det blir 50/50 egentligen? Det är liksom allmänt accepterat att män ska ta mer plats. Blir så trött. Måste dock säg att Svt brukar tänka sig för hyfsat ändå och när det gäller nobelfesten går de verkligen all in. Alltid retar det någon.
Bra inlägg! Håller helt med dig.
Tack!