Idag firar vi Lucia. En lite märklig högtid kan jag tycka. Varför firar vi ett italienskt helgon och vad har stjärngossar, pepparkaksgubbar och tomtar med henne att göra? Men visst är det fint och första gången mina elever ser ett luciatåg brukar de tycka att det är helt fantastiskt.
Lucia i Cannie Möllers bok med samma namn heter huvudpersonen just Lucia. Hon är adopterad och när hon och Jimmy blir kära i varandra reagerar omgivningen. Är det okej för människor med olika ursprung att vara tillsammans och är det okej med en lucia som inte är blond? Det var många år sedan jag läste om Lucia, men jag minns att jag tyckte mycket om den.
I Kalle som lucia av Anette Skåhlberg är det en pojke som är lucia. Bra att problematisera våra traditioner. På förskolan där mina barn gick hade vi också pojkar som var lucia. Varför inte?
I Myggor och tigrar lyckas Maja Lundgren komma ur en riktigt jobbig situation med en italiensk man genom att leka Lucia och sjunga ”Natten går tunga fjät…” Jag har just läst boken i min lärarlyftskurs och är väldigt fascinerad. Så snart jag samlat mina tankar kommer ett längre inlägg.
För länge sedan, närmare bestämt 1992, sändes en TV-serie som hette Svart Lucia, som jag minns att jag tyckte mycket om då. Bland annat kan man se Caroline af Ugglas sjunga luciasången. Kommer du ihåg den?
När vi idag firar Lucia, med eller utan pepparkaksgubbar, vill jag tipsa om följande text av Johannes Anyuru som sätter fokus på det lite viktigare. Rasismen är alltid någon annan i vårt Sverige som kanske inte är så politiskt korrekt som vi vill tro.
Vilka lucior vill du lyfta fram idag?