Jag har inte sett filmen Frukost på Tiffany’s med Audrey Hepburn, men bara genom att titta på bilder av henne från filmen har jag dragit slutsatsen att hennes rollfigur är en ordentlig flicka. Jag kunde inte haft mer fel.
I den upplaga av Frukost på Tiffany’s som jag läst (som för övrigt har jordens snyggaste omslag) framgår det i förordet av Susanne Ljung att Truman Capote inte alls var nöjd med valet av Audrey Hepburn som Holly Golightly. Han ville istället att hon skulle spelas av Marilyn Monroe, en skådespelare som han trodde skulle kunna fånga både Hollys sårbarhet och svärta. Jag måste nästan se filmen känner jag!
Den Holly jag läser om är en komplicerad figur, osäker och naiv, men på samma gång både stark och smart. Det är svårt att veta vad hon egentligen gör och när hon snarare spelar sig själv. Hon är nitton år, men verkar ha levt bra mycket längre. För varje sida jag läser får jag veta något nytt om henne. Något som gör hennes person allt mer komplex. Nu ser vi henne visserligen genom huvudpersonens ögon, och det kanske påverkar vår bild av henne, men jag tycker om greppet att låta beskrivningen henne filtreras genom den unge författaren innan den når oss.
Det här är första gången jag läser något av Truman Capote och jag är definitivt imponerad av hans sätt att skriva. Det påminner mycket om F. Scott Fitzgerald eller dramatikern Eugene O’Neill. Sparsmakat, men mycket innehållsrikt.
Vill ha!
Det förstår jag!
Jag älskar Frukost på Tiffany’s, både som bok och film. Se filmen! Din utgåva har ett ruskigt snyggt omslag förresten.
Måste nog se filmen! Och ja, visst är det snyggt?!
Jag har gått förbi denna några gånger i bokhandeln, är sugen på att läsa den, och håller verkligen med att omslaget är väldigt snyggt.
Det ropade på mig på Bokmässan och det är jag glad över…
Jag har faktiskt aldrig sett den här som bok förut :O Känner mig lite dum faktiskt. Men filmen är helt underbar, se den! 🙂