Det gör ont att läsa Abdellah Taïas självbiografiska bok Ett arabiskt vemod. Dels gör det ont rent fysiskt att läsa om hur den tolvårige Abdellah är ytterst nära en gruppvåldtäkt, men också psykiskt när han gång på gång blir sviken och utsatt. Jakten på kärlek tar honom till Paris, men trots att han tror sig finna den ibland, blir det aldrig riktigt som han tänkt sig. Att våga vara homosexuell och faktiskt stå för sin kärlek är inte så enkelt, trots att den verkar finnas på de mest oväntade platser.
Det gör ont att läsa Ett arabiskt vemod för att pojken, som sedan blir man, bara vill en enda sak – att bli älskad för den han är. Varje ord sticker som en synnerligen vass nål, då han berättar en historia som är så fylld av kärlek, men en kärlek som överskuggas av makt, hat och skam. Författaren Abdellah berättar om sin huvudperson Abdellah och han gör det på ett sätt som får mig att vilja gråta. Hopplösheten är så stor och då är Abdellah ändå inte en person som står utan kärlek.
Jag faller för Taïas språk, som är intensivt, precist och i sina bästa stunder i klass med min idol Nina Bouraoui. Redan i vår kommer hans nästa bok Frälsningsarmén och den vill jag definitivt läsa.