Sydsvenskan har tagit hjälp av 80 deckarexperter (bland dem Annika som nästan uteslutande bloggar om deckare) och fått fram en lista med de bästa svenska deckarna genom tiderna.
Alla 80 fick lämna tre favoriter och varje vinnare fick 5 poäng, tvåorna 3 poäng och treorna 1 poäng. Innan jag kikade på listan funderade jag över mina favoriter och kom fram till följande:
Dans med en ängel, Åke Edwardson, (1997). Första boken om Winter, som var helt fantastisk när den kom. Därefter har serien gått lite upp och ner.
Carambole, Håkan Nesser, (1999). Ännu en deckare som knockade mig totalt när jag läste den.
Den sjätte gudinnan, Karin Alfredsson, (2010). En stark bok som är den bästa i serien om utsatta kvinnor i världen.
Även Åsa Larsson, Carin Gerhardsen och Ann Rosman tillhör favoriterna.
Yes, då kör vi. Första inlägget handlar om plats 20-2:
20. Som man ropar, Stig Trenter, (1944). Jag har aldrig läst Trenter och känner mig inte sugen på det heller om jag ska vara ärlig, men då kanske jag missar något bra?
19. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, Håkan Nesser, (1988). Jo, men det är en bra bok, men inte Nessers bästa.
18. Brandbilen som försvann, Sjöwall & Wahlöö, (1967). Har ju inte läst något av dem ännu, men Roseanna står i hyllan och ska bli läst!
17. Luftslottet som sprängdes, Stieg Larsson, (2007). Visst var den riktigt bra när den kom, men den sämsta av de tre.
16. Kejsarens gamla kläder, Frank Heller, (1918). Intressant med en så gammal bok, men har inte ens hört talas om den.
15. Dödsklockan, Kerstin Ekman, (1963). En bok som definitivt lockar.
14. Solstorm, Åsa Larsson, (2003). Åsa Larsson är alltid bra, men det är inte den bästa.
13. Mellan sommarens längtan och vinterns köld, G W Persson, (2002). Jag har länge tänkt läsa något av G W, så varför inte den här. Första delen i en trilogi låter passande.
12. Mannen på balkongen, Sjöwall & Wahlöö, (1967). Igen! Ja, något speciellt med dem måste det vara.
11. Det slutna rummet, Sjöwall & Wahlöö, (1972). Men har folk ingen fantasi? Är de verkligen så överlägsna?
10. Grisfesten, G W Persson, (1978). Debutboken. Kanske är det den jag ska ta först istället?
9. Mördare utan ansikte, Henning Mankell, (1991). Jag har bara läst en deckare av Mankell och tyckte inte alls om den. Däremot är hans skönlitterära böcker riktigt bra.
8. Tre sekunder, Roslund & Hellström, (2009). Har läst Odjuret, men inte kommit vidare trots att jag gillade.
7. Den döende detektiven, G W Persson, (2010). Han är populär den gode G W.
6. Män som hatar kvinnor, Stieg Larsson, (2005). Den här tycker jag mest om i trilogin.
5. Höstvind och djupa vatten, H-K Rönblom, (1955). Någonting säger mig att de 80 som röstat har en ganska hög medelålder?!
4. Den vedervärdige mannen från Säffle, Sjöwall & Wahlöö, (1971). Hm, igen. Får nog se till att läsa.
3. Roseanna, Sjöwall & Wahlöö, (1965). Som sagt, den står i hyllan.
2. Den skrattande polisen, Sjöwall & Wahlöö, (1968).
1. Och så den absolut bästa enligt de 80 experterna, Händelser vid vatten av Kerstin Ekman, som vann överlägset. En bok jag absolut kan tänka mig att läsa.
Jag kan inte låta bli att fundera över hur många deckare dessa experter läst under de senaste tiden och hur många deckare av kvinnor de läst någonsin? Lite mossigt och lika gubbigt. En gigant som Maria Lang borde inte kunna glömmas bort och nyare författare som Gerhardsen, Rosman, Edwardson (som inte ens är ny) borde funnits med. Experterna borde även läsa Katarina Wennstam, Malin Persson Giolito, Kristina Ohlsson och Karin Alfredsson.
Teorin att det är männen som uppmärksammas när det ska delas ut priser, men kvinnor som säljer böcker kanske stämmer. En titt på vinnarna av Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska deckare, ger en fingervisning om att det verkligen är så.
Kvinnliga deckarförfattare säljer. Men det är de manliga författarna som får prestigen och priserna. Karl Berglund har gått igenom listorna över ”genreinterna priser” och kan meddela att ”omkring tre fjärdedelar” av dem har gått till män.
Varför? Kanske för att kvinnor läser, medan män är de som får rösta i sammanhang där priser delas ut. Då röstar de på män, kanske för att män läser män, eller ”bara” för att mäns böcker inte sällan ses som viktigare och bättre. Jag är lite nyfiken på könsfördelningen i expertgruppen. Hur många av de 80 är män, respektive kvinnor och hur ser åldersfördelningen ut?
Eller är det helt enkelt så att män skriver bättre? Så här skriver Per Svensson:
Tror inte det. Tror snarare att det beror på att ett antal manliga författare i övre medelåldern har varit sällsynt duktiga på att ge sken av att de egentligen skriver något annat och finare än deckare, nämligen riktiga romaner om riktiga existentiella eller politiska problem. Jag tänker på författare som Henning Mankell, Håkan Nesser och Leif GW Persson själv.
Det skulle kunna vara så att det är lite finare att läsa böcker av dessa ”riktiga” författare än av författare som faktiskt erkänner att de skriver deckare och dessutom för att underhålla. Hur kan man rösta på dem? Då är man kanske inte fin nog?
Lågt värderade är också samtida författare:
Denna låga värdering av den samtida svenska deckaren speglas tydligt i Sydsvenskans enkät. Så gott som inga deckardrottningar. Överraskande få röster också på kommersiellt hajpade samtida författarskap som Lars Kepler (makarna Ahndoril) och Jens Lapidus. Inga röster alls på en dynamisk duo som Hjorth/Rosenfeldt.
En intressant artikel helt klart. Läs den här.
Så här ser den totala listan ut, med 77 av de drygt 100 nominerade. Där återfinns flera av mina favoriter på en delad 33:e plats med totalt 5 röster. Några återfinns längre ner på listan, men andra inte alls. Lite symptomatiskt är det att Karin Alfredsson, som skriver uteslutande om utsatta kvinnor, inte alls finns med.
Topp 10 utifrån totalpoängen olika författare fått ser ut så här:
1. Maj Sjöwall & Per Wahlöö 183
2. Kerstin Ekman 93
3. Leif GW Persson 62
4. Stieg Larsson 39
5. H-K Rönblom 37
6. Henning Mankell 26
6. Stieg Trenter 26
8. Anders Roslund & Börge Hellström 24
9. Åsa Larsson 16
10. Håkan Nesser 14
Vilka deckarförfattare är dina favoriter? Du kan maila dem till Sydsvenskan, som sedan kommer att presentera en läsarlista.
Jag är hemma hos mamma och läste just listan. Tråkigt med så få kvinnliga författare! Bra kommentarer, skrattade åt din slutsats med hög medelåder. Jag blir motvalls att läsa Sjöwall-Wahlöö.
Jag ska testa Roseanna, det känns som att allmänbildningen kräver det.
Och Gott nytt år!
tycker gott attdu ska testa Trenter, om ite annat så för skildringarna av ett svunnet Stockholm… testa ”Aldrig näcken” kanske? o se för sjutton till att läsa Roseanna!
Jag ska, jag ska! Vilket år som helst… 🙂
Jag läser väldigt lite deckare, men Kerstin Ekmans Dödsklockan är en riktig pärla. Både spännande och underbart välskriven. Händelser vid vatten gjorde mig dock besviken. Tror att det är den enda av hennes böcker som jag inte riktigt uppskattar.
Hm, intressant. Annars är det många som älskar!
Jag blev ganska förvånad när jag läste den där listan. Mest kanske för att några av de allra bästa författarna (enligt mig då) inte finns med på listan. Och några av böckerna blev jag överraskad av också, som Tre sekunder av Roslund & Hellström, som jag tyckte var deras sämsta. Åsa Larssons Solstorm är också lite knepig, visst är den bra, men långtifrån hennes bästa.
Jaja, vi kan ju inte alla tycka lika 🙂
Tycker nog tvärtom att Solstorm är Larssons sämsta. Tre sekunder är väl en författarduons mest uppmärksammade, men jag har faktiskt inte läst den. Vilka författare saknade du?
Jag ser att jag läste listan lite slarvigt, så egentligen saknar jag nog ingen. Upptäckte både Arne Dahl, Ann Rosman och Kristina Ohlsson där, men på tok för långt ner.
Personligen tyckte jag att Tre sekunder var, om inte dåligt skriven, så snudd på.
Definitivt för långt ner. Bara att inse att giganterna vann. Mycket att upptäcka för mig.
Det bästa med dessa listor, framför allt när man inte håller med, är väl att kunna göra sina egna 🙂 Dans med en ängel skulle definitivt vara med! Dödsklockan är också bra. Eventuellt måste jag nu också skriva ett inlägg om detta…
Visst är det så. Har mailat mina röster!
Jag var en av de där ”experterna” och av de tre som jag nominerade var två kvinnor. Tänkte faktiskt inte på den aspekten alls… trots att jag om jag ser på helheten numera läser fler kvinnliga än manliga deckarförfattare. Det är ett ganska hårt krav att säga att man nominerar den bästa genom tiderna kände jag. Jag är inte helt förtjust i Sjöwall Wahlöö så jag avstod från att nomiera dem.
Måste i alla fall läsa något av dem under året som kommer. Vilka nominerade du?
Jag nominerade
1. Händelser vid vatten (Ekman)
2. Tusenskönor (Ohlsson)
3. Villospår (Mankell)
Jag köpte en Sjöwall/Wahlöö signerad av Maj Wahlöö i höstas så jag kommer att läsa den i alla fall…
Kan inte annat än att bli nyfiken på att läsa något av dem!
Jag var också en av experterna och jag tänkte såklart på kvinnoaspekten eftersom det lite är min bloggs signum. Jag nominerade:
1. Den skrattande polisen av Sjöwall/Wahlöö
2. Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
3. En annan tid ett annat liv av Leif GW Persson
Hälften kvinnor. Åsa Larsson gillar jag också, och skulle jag fått nominera fler hade hon också kommit med. Alfredsson är också fantastiskt bra, men jag vet inte om böckerna håller som just deckare i en vidare jämförelse. Därför nominerade jag inte henne. GW är en mossig gubbe, men jag tycker att han skriver otroligt bra deckare.
Det är inte så att jag är helt emot gubbar 😉 Bara lite fascinerande att listan var så full av dem.
Jo, men vem är förvånad? 🙂 Hur som helst, bra inlägg och bra att du uppmärksammar detta!