Lagom läskig spökhistoria för unga

Vi är många som läst och älskat Kristina Ohlssons välskrivna deckare om Fredrika Bergman och Alex Recht. Nya boken handlar inte om dem, utan om något helt annat. Men Glasbarnen debuterar Ohlsson nämligen som ungdomsboksförfattare.

I Glasbarnen får vi träffa Billie, vars pappa ganska nyss har dött. För att börja om bestämmer hennes mamma att de båda ska flytta till ett hus utanför Åhus. De köper ett gammal hus möblerat med lika gamla möbler av en mäklare som är väldigt vag beträffande vad som hänt familjen som bodde där innan.

Billie blir nyfiken och försöker själv få reda på vad som har hänt. Till sin hjälp har hon sin nyfunne vän Aladdin, vars föräldrar äger en fantastisk turkisk restaurang. De söker efter information på biblioteket och träffar där på en gammal kvinna som verkar vilja varna Billie.

Det här är en klassisk spökhistoria med knarrande hus, gungande lampor, handavtryck i dammet på de gamla möblerna, böcker som flyttas ur bokhyllan och hemliga meddelanden som lämnas på de mest fantasifulla sätt. För unga, speciellt lite ovana läsare, tror jag att Glasbarnen kan passa perfekt.

Boken, som vänder sig till åldergruppen 9-12 år, har vissa gemensamma drag med Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn. Också den en historia om en mamma och en dotter som flyttar in i ett gammalt hus där det verkar spöka. Nu betyder det inte att Glasbarnen skulle vara en ointressant bok, tvärtom är den riktigt spännande, men det var inte så lyckat att läsa dessa bägge böcker så nära inpå varandra.

Som vuxen skulle jag önska att Kristina Ohlsson gav mig lite mer information, speciellt om glasbarnen, som faktiskt finns i titeln. Förklaringen på alla mystiska saker får vi, men det går lite väl snabbt och lätt. Jag störde mig dessutom lite på de platta och lite stereotypa karaktärerna. Lättläst behöver inte betyda förenklat och tunt.

Samtidigt har Ohlsson skrivit en riktigt spännande och lättläst bok med ett driv som säkert kan locka många. För målgruppen är den troligen mycket bättre än den var för mig. Ovana läsare mår säkert bra av att historien skalats ner rejält.