Feberflickan av Elisabeth Östnäs är nominerad till Bokbloggarnas litteraturpris och det är därför jag läser den. Att den blivit sönderälskad av ett stort antal bloggare spelade självklart in.
Det är en kort och intensiv historia som Östnäs bjuder på. Luna är huvudpersonen och en mycket annorlunda sådan. När vi träffar henne verkar det vara en ganska vanlig dag. Hushållerskan är ledig och Luna städar själv. Fadern och kvinnan som kallas hon ligger och sover middag som vanligt.
Men sover de verkligen?
Handlingen berättas som en febrig dröm. Osammanhängande och ibland ologiskt. Ibland känns det nästan som om Luna yrar och jag vet inte riktigt vad som egentligen har hänt. I alla fall inte inledningsvis, men långsamt, långsamt faller bitarna på plats. Med få ord beskrivs huset och Luna så väl att jag känner lukter. För det är mycket lukter. Mest luktar det skämda fåret som far och hon ätit av i flera dagar. Och så svett. Det stinker svett.
Feberflickan liknar ingen annan bok jag läst. Jag tycker om den, men är inte lika såld som t.ex. Bokbabbel och Skuggornas bibliotek. Jag ser dock verkligen fram emot att läsa mer av Elisabeth Östnäs. Hon har ett annorlunda sätt att berätta och hennes språk är vackert. Med små medel bygger hon upp en riktigt ruggig stämning. Helt klart en fin debut.
Ja den skulle jag vilja läsa för efter läst allt om den på bokbloggar, fattar jag inte vad den egentligen handlar om.
Mia
Det går inte att skriva för mycket om den, då blir läsningen förstörd.