Om Jag, En inte varit skriven av David Levithan och utgiven av X Publishing tror jag aldrig att jag läst den. Historien låter nämligen så märklig att jag hade avfärdat den efter kanske halva baksidestexten.
Men nu är det David Levithan som skrivit boken som på engelska heter Every Day. En bok med en otroligt annorlunda person, en person utan kropp som kallar sig En. Varje dag vaknar En i en ny kropp och lånar den här kroppen tills det är dags att gå och lägga sig. Under dagen kontaktar hen vid behov personens minne, men kan också styra dagens kropp precis som vi styr våra kroppar.
Så länge En kan minnas har hen bytt kropp. Hen har aldrig besökt samma kropp två gånger, men ibland två kroppar i samma familj och hen håller sig bekvämt nog inom ett hyfsat begränsat geografiskt område. Det är förutsättningen för att Levithan ska kunna få ihop sin historia.
Att inte tillhöra en familj och att aldrig veta vad som ska hända nästa dag har aldrig varit något problem för En. Ibland har En varit ledsen, men hen verkar finna sig förvånansvärt bra i sin situation. Genom att lära känna tusentals människor inifrån har hen också lärt sig mycket om världen och om mänskligheten. På många sätt verkar En ganska nöjd med sitt kringflackande liv. I alla fall tills han en dag vaknar i en kropp som tillhör den inte så sympatiske Justin och blir kär i hans flickvän Rhiannon. Problemet är att En måste lämna Justins kropp. Dagarna som följer går åt till att försöka träffa Rhiannon igen och få henne att förstå att en person som egentligen inte finns älskar henne mer än någon annan gör.
Resonemanget kring betydelsen av ett kön, om huruvida kärlek handlar om att man älskar en person eller en kropp är den stora behållningen av Jag, En. Tillsammans med den väldigt fina och enormt udda kärlekshistorien då.
David Levithan har skrivit en mycket annorlunda och tänkvärd roman. Det är lite amerikanskt med religiösa sajter som skriver om hur människor blir besatta av djävulen, men det kan jag ta. Helheten är nämligen helt briljant. Skruvad, galen, ibland till och med lite smaklös, men smartare och mer tänkvärd än någon annan bok jag läst på länge. Jag uppskattar att Levithan låter oss fundera själva och inte skriver oss på näsan, vilket helt klart torde varit lockande.
Jag, En är en totalt osannolikt bok, men för mig känns den konstigt nog väldigt trovärdig. Självklart finns En, hen lever bara ett väldigt annorlunda liv. Men det gäller att köpa konceptet. Gör du inte det kommer läsningen inte att funka, men om du sväljer det knepiga vågar jag nästan lova dig ett fantastiskt läsäventyr du aldrig kommer att glömma.
Låter faktiskt väldigt intressant! 🙂
Det är verkligen en intressant bok!
Låter spännande. Tyckte du att den var väldigt sorglig?
Nej, det är inte främst en sorglig bok, men en bok som sätter igång tankarna.