Det finns många ord som kan användas för att beskriva Fredrik Backman, men lagom är knappast ett av dem. I boken Saker min son behöver veta om världen skriver Backman längre kåserier till sin son och varvar med korta iakttagelser från sitt liv, ofta i form av en dialog med sin fru. En fru som för övrigt verkar helt underbar. Det är de här korta betraktelserna som jag gillar bäst. Kanske för att de känns minst pretentiösa eller för att de liknar Backmans blogg.
De första 60 sidorna skrattar jag högt för mig själv. Sedan blev det lite för mycket av det goda. Om jag ska vara efterklok skulle jag jag säga att jag inte borde ha läst boken så snabbt. Den hade mått bra av att konsumeras i mindre tuggor. Då hade jag kanske skrattat mig igenom hela boken.
Fredrik Backman är roligt, det är han verkligen, men han är också extremt intensiv. Han språk är ordrikt och ibland blir jag nästan utmattad under läsningen. En bra bok som hade blivit bättre om jag inte haft så jäkla bråttom.
Klart är att Backman kan förmedla känslor. Som nybliven förälder tror jag att läsningen bjuder på mycket igenkänning och en hel del skratt. Det handlar om den överraskande och gränslösa kärleken till ett barn. Om ett liv i förändring och om alla mer eller mindre pinsamma saker som barnets far kommer att göra senare i livet.
Läsvärt? Definitivt! Ta en paus ibland bara och andas.