Alltid trevligt att träffa Bokbubblarna. Jag gillar att våra samtala böljar fram och tillbaka, men att det också finns tid för tystnad och eftertanke, innan en ny tråd tas upp. Kring Känslan av ett slut av Julia Barnes fanns en del att tala om. Vi konstaterade snabbt att det här ändå måste ses som en bra bok, mot bakgrund av den senaste tidens diskussion i bokbloggarvärlden. Ändå var det ingen som valde att ge den en femma i betyg, istället fick den ett gäng fyror, en trea och en tvåa. Kanske för att det ibland kändes som om Barnes ansträngde sig lite för mycket. Det är snyggt, men ibland lite konstlat. Jag är imponerad av Barnes, det är jag, men vi pratade också om att det är en lite gubbig bok.
Slutet var en överraskning, det var vi ense om. Testamentet och arvet, med också det faktum att Veronica fortfarande var så himla arg på Tony. Nu var det bevisligen hans syn på saken , hans minnen vi fått läsa, men ingen av oss förstod egentligen vad det var Veronica tyckte att Tony borde ha förstått. Hade hon berättat något som han inte registrerat, eller helt enkelt glömt bort?
Vi talade också om titeln och kände av avslut kanske hade varit bättre än slut. Visserligen känns det som om Tonys liv är slut, men egentligen borde han ha många år kvar. Kanske är det slutet på det liv han levt hittills, då händelserna med Adrian och Veronica på något sätt hindrat honom från att leva. Men tanke på hur mycket Tonys fd. fru visste om Veronica, så måste han varit hyfsat fixerad vid henne.
Vi fortsatte samtalet kring minnet och hur det fungerar. Mycket intressant. Egentligen är ju en stor del av boken uppbyggd kring väldigt få minnen, som första tiden då Adrian kom till skolan, mötet på Trafalgar Square, helgen hos Veronicas familj och så sveket. Vad som händer mer vet vi egentligen inte så mycket om.
Jag tänker att just minnet och det faktum att det ibland spelar oss spratt, som gör självbiografier så knepiga. Det går inte att komma ihåg alla detaljer, precis som de var, utan de har med all sannolikhet förändrats. Vissa detaljer har bevarats och de lyfts fram, andra har helt enkelt försvunnit. Om två personer ska berätta om samma händelse är det mycket troligt att de fokuserar på olika saker. Kanske är det vad som hänt i relationen mellan Tony och Veronica. Julian Barnes har inte skrivit en självbiografisk bok, det är inte det jag säger, men han leker med problematiken som kan uppkomma då händelser ska beskrivas en låg tid senare.
Känslan av ett slut är helt klart en bra bok att diskutera. Rekommenderar den som bokcirkelsbok!
Anna skriver också om dagens cirkel.
Här kan du läsa mer om vad jag tyckte om boken.
Åh, vad skönt att det finns fler som undrar. Jag har också precis cirklat om den här boken och just den där frasen: You just don’t get it, do you? You never did, and you never will.” är totalt mystisk.
Ja, vad är de han borde veta? Något om mamman antar jag, men hur? Och ”blood money”?