Igår var jag och maken på Göteborgsoperan och såg Chess på svenska. En mycket fin föreställning med härlig seriekänsla. Dekoren var suverän, liksom kostymerna.
Chess på svenska skiljer sig en del från den Chess som jag såg i West End för länge sedan. Några nya låtar (många av dem med i Chess på Broadway) och maken var besviken över att One night i Bangkok inte var med. Den klarade jag mig personligen alldeles utmärkt utan.
Extra roligt var att en av mina gamla elever var med i föreställningen som akrobat. I detta ingick att vara katt till dubbelkaraktären Domaren som spelas av bröderna Rongedal. Han hade också en symbolisk roll som svärdbärare. En symbol som var lite, lite svår att tolka, men som kan en cool effekt. Vi diskuterade tänkbara tolkningar i bilen hem.
Jag var imponerad av sångarna helt klart. Stjärnan är Philip Jalmelid, som spelar ryssen Anatolij, men många starka nummer. Mest gåshud fick jag dock under Christoffer Wolters Vem ser ett barn. Mycket fin är också duetten Drömmar av glas, med Jalmelid och Evelyn Jons, som spelar Florence. Jag har dock lite svårt för den svenska texten, som inte når upp till samma klass som ursprungslåten You and I.
Jag tycker om att rollerna är lite jämnare i denna den svenska uppsättning, jämfört med den ursprungliga. Sången Han är en man, han är ett barn hade jag till exempel aldrig hört förut och det är bra att Nina Pressing, som spelar Svetlana, får en solosång.
Det är härligt att komma i väg på något kulturellt. Göteborgsoperan är en fantastisk lokal!
Vad roligt! Den hade jag gärna velat se. Men jag håller med ’one night in Bankok’ var en av mina favoritlåtar på 80 talet. : )
Det var en trevlig julklapp!
Är lite Chess-besatt sedan 80-talet och grät så jag hulkade till Jalmelids Anthem i slutet av akt 1…Kul att både gamla och en ny generation får uppleva Chess tycker jag 🙂
Det var en fin föreställning och trots att småtöserna bakom viskade och prasslade en del, tror jag även att den yngre generationen uppskattade… 😉
Men vad fint! Har varit på mindre Chess-tripp häromsistens, så bra tajmat med. Och vad glad jag blir av att Svetlana fått komma tillbaka, hon var i princip helt bortplockad i Broadwaykonsertversionen från för några år sedan. Åh Chess. Alla är såna skitstövlar. Älsk.
Det var en mycket större roll än i London och det är jag också glad för!
Jag såg Chess i London på 80-talet och jag får fortfarande gåshud bara jag tänker på den musikalen. Magiskt!
Magiskt var ordet! Har gått och nynnat på musiken hela dagarna sedan i fredags.