Då hvarken herr Hall eller hans son någonsin tog notis om fru Christinas elaka humör, och det något utlopp måste ha, gick det ut öfver de oskyldiga, nämligen husfolket. Olyckligt var det för dessa stackars människor, att lynnet var ondt just idag, då stor fête gifvas, så att de nästan samtliga hade något av afhandla med frun. De måste, den ena efter den andra, gå upp för trappan och in i fruns rum för att hämta sig sin skrapa eller sin snäsning.
ur John Hall
Då varken herr Hall eller hans son någonsin tog notis om fru Christinas dåliga humör, och det måste ha sitt upplopp någonstans, gick det ut över de oskyldiga, nämligen tjänstefolket. Det var oturligt för dessa stackars människor att humöret var dåligt just denna dag, då man skulle ha en stor fest, och nästan alla hade något att avhandla med frun. Den ena efter den andra var tvungen att gå uppför trappan och in i fruns rum för att få sin skrapa eller avsnäsning.
ur John Hall, upplagan från 1983,språkligt moderniserad av Kerstin Westerlund.
Jag började först läsa den äldre, och egentligen den tidsenligt korrekta, versionen av John Hall och tyckte att läsningen gick mycket trögt. Det är som att läsa en pjäs av Shakespeare, vackert med inte alltid fullt begripligt. Min pocket var definitivt värd sina 42 kronor och mer därtill. Visserligen försvinner en del av det autentiska, men läsningen går smidigare.
Hur resonerar du kring språket? Är det verkligen Sophie Elkand bok vi läser om vi läser den moderniserade versionen? Vad tillför moderniseringen? Vad blir förstört?
Jag har ända sedan jag var liten läst böcker då och då på gammalsvenska, så jag har inga problem alls med att läsa det. Men jag tänker att tycker man det är jobbigt så är det väl bättre att läsa en moderniserad variant än att inte läsa boken alls.
Det är säkerligen en fråga om vana. Om jag vore lite mindre stressad hade det kanske gått bättre med språklig utmaning,