Jag har blivit uppfostrad till att ta plats. Länge vågade jag det inte ändå, men när jag gjorde det tog det lång tid innan jag reflekterade över att jag inte skulle få göra det för att jag var tjej. Det var först då jag studerade historia på Göteborgs Universitet som jag på allvar började reflektera över könsmaktsordningen och kalla mig feminist.
Jag skrev B-uppsats om könsroller i läseböcker och då kom jag i kontakt med Yvonne Hirdmans teori om genussystemet som bygger på två principer, könens isärhållande och manlig överordning. Utifrån socialt konstruerade kön befinner sig mannen och kvinnan i olika sfärer, har olika uppgifter och den manliga sfären värderas högre. Mannen är norm och kvinnan den som avviker från normen.
För mig innebar Hirdmans teori ett helt nytt sätt att tänka. Jag kunde sätta ord på den frustration som börjat växa i mig på universitetet. Hur det blev svårare och svårare att hävda sig och ta plats. Det var ingenting jag kunde acceptera. Ingenting jag kommer att acceptera någonsin.
Idag vill jag passa på att hylla Yvonne Hirdman. En kunnig person, en stor inspiratör och förebild och den kvinna jag snart hoppas få se i Svenska Akademien.