Av en slump rörde jag mig mycket kring Galagos monter på Bokmässan och fick också med mig en hel hög böcker därifrån, bland annat Svalornas lek av Zeina Abirached, där vi får följa med till krigets Libanon under en natt. Det är en självbiografisk berättelse i grafisk form och de snygga illustrationerna bidrar helt klart till läsupplevelsen. För en läsupplevelse är det helt klart. Mycket effektivt lyckas Abirached få mig att förstå hur krig begränsar människor. Hur det enda säkra rummet i den förut så rymliga lägenheten var hallen. I hallen där grannarna samlas under bombnätter och trots allt lyckas skapa en normalitet i kaoset.
Just den här natten är Zeinas föräldrar borta och staden är inte säker att röra sig i. Faktum är att även staden har krympt. Rör man sig på fel ställen hotar krypskyttar. Friheten finns inte längre kvar. Människorna är så rädda för att gå ut att offren kan ligga livlösa på gatorna i timmar, innan någon räddar dem.
Det är barnets beskrivning, men inte bara. Nyheter och reflektioner från grannarna finns också med, vilket gör att bilden av verkligheten blir mer mångfacetterad. Att skildra det hemska med svartvita bilder och få ord ger effekt. Jag läser ganska snabbt, men måste ibland hejda mig för att ta in helheten. Jag rekommenderar verkligen Svalornas lek både till vana och ovana serieläsare.
Hej
Jag har bara läst en av de böcker Du tagit upp för februari och det var Mississippi. Jag håller med om att det var en verkligt bra bok. Vi har skrivit om den på vår blogg.
Jarl
Det var en bok jag fick som tips av bokbloggaren Hyllan och det är jag mycket, mycket glad över!