Bokbloggarnas ansvar, vad är det och finns det ens? Boktjuven bevistade en debatt om barnkultur, där slutklämmen blev att ”bloggarna förstört så mycket”. Boktjuven kontaktade Margareta Rönnberg med några frågor och i svaren på dessa framgår att det är främst bloggen som företeelse och format som Rönnberg inte gillar.
Är bokbloggar bara en gemytlig plats där vi kliar varandra på ryggen? Vi har hört det förut, eller hur? Det ligger en sanning i det kanske, men samtidigt flammar debatten upp även i denna mycket fredliga del av bloggosfären. Minns bara diskussionen om bra och dålig litteratur. Kanske vi borde sticka ut hakan mer och verkligen lyfta debatten från de korta inlägg om böcker som Rönnberg talar om. Då måste vi kanske också höja taket lite och inte ta allt så personligt. För visst blir det lite känsligt när det debatteras vilt?
Jag håller också med om att längden på texterna är avgörande. Det finns inte alltid tid för en djupare analys, men visst finns det kunniga och verbala bloggare som bjuder på mycket mer innehåll än ”Boken handlade om x och den var bra.” Där har dock läsaren ett val och de bloggar jag följer bjuder på bra mycket mer än så. För mig befinner sig en bra blogg på en helt annan nivå. Det är synd att Rönnberg inte hittat någon sådan. Visserligen har hon letat mest bland barnboksbloggar, men finns det verkligen ingen kritisk sådan?
Vi har redan dragit diskussionen många varv och måste inte tala om det uppenbara faktum att bloggare läser det de vill och därmed skriver fler positiva utlåtanden. Att det skulle finnas en rädsla för att vara ärlig tror jag dock inte på. Ja, jag får böcker från förlag, men jag är inte köpt av dem. Det står mig fritt att skriva vad jag vill om såväl de bäcker som jag får, lånar eller köper. Jag har aldrig fått någon kritik för det, snarare tvärtom. Jag tror att förlag hellre skickar böcker till bloggare som de vet skriver något genomtänkt och ärligt, än en allmän hyllning. Läsaren vill veta vad det är för bok som recenseras och då måste det till en längre och mer innehållsrik beskrivning av den. Inte nödvändigtvis handling, det klarar jag mig bra utan då information om den lätt hittas på andra ställen. Istället vill jag veta hur skribenten upplevt läsningen.
Rönnberg önskar att böcker, bokserier och författare sätts in i ett större perspektiv och jag tycker definitivt att det finns bloggare som gör det. Det handlar inte bara om tjoande bokälskare, utan många gånger om mycket kunniga läsare inte sällan med ett gäng universitetspoäng som bekräftar det. Inte för att jag tror att antalet poäng i litteraturvetenskap automatiskt gör någon till en expert på vad som är bra eller dåligt (vi behöver inte ta den diskussionen igen) men för att studier ger en bredare bas att använda i tolkningen av litteratur.
Vidare efterlyser Rönnberg en bokblogg som kallar sig ”Böcker som jag avskyr och skälen till varför!” istället för en 100-bästa-lista. Vad är det som säger att dessa två saker inte kan kombineras? Jag tänker börja med att delta i veckans Bokbloggsjerka.
Word. Eller jag menar: ord. Fast vissa saker låter helt enkelt bättre på engelska.
Bokbloggarna är oerhört viktiga, och litterära. Rönnberg snurrar.
Jag vill tro att det är bra att många diskuterar litteratur och läsning!
Om man antar att bloggfenomenet på något vis faktiskt har påverkat bokritik i tidningar så att det tex skrivs mindre om böcker i tidningar så är det tidningen/arnas ansvar – inte bloggarnas. Hela frågan känns lite bakvänd på så vis.
Klart det måste vara tidningarnas ansvar! Vi tvingar dem knappast att sluta recensera böcker.
Jag tycker hon har letat väldigt dåligt när hon bara hittade bloggar med korta, icke-litterära och okritiska innehållsreferat.
Jag recenserar barnlitteratur på min blogg och jag stryker knappast alltid medhårs. Och jag vet många andra bloggare som recenserar barnböcker på ett kritiskt sätt. Samtidigt finns det visst fog för Rönnbergs påstående om allt för entusiastiska barnboksrecensioner. En del kritiker vill nämligen helst av allt lyfta fram ”goda exempel” inom barnkulturen och väjer för att recensera det som är ointressant eller dåligt. Men det är ett fenomen som inte bara finns hos bloggare, utan även hos tidningskritiker.
Jag har utvecklat de här tankarna lite mer på min egen blogg, för den som är intresserad.
http://bladdrabladdra.blogspot.se/2013/03/bloggare-skriver-kort-oinsatt-och.html
Intressant inlägg! Jag tycker det är synd att alla bloggar buntas ihop!
Denne diskusjonen raste blant norske bokbloggarar i haust, i kjølvatnet av Line Tidemann sitt innlegg før bokbloggertreffet: http://linesbibliotek.wordpress.com/2012/09/14/er-du-klar-for-debatt/.
Eg skjønner godt kva Rönnberg meiner. Det er mange bloggarar som framstår som nyttige idiotar for forlaga, auser ut gratisreklame og deler ut terningkast over ein låg sko, utan å tenke gjennom kva dei driv med. Samtidig er det mange bloggarar som skriv gode, velbegrunna og velfunderte tekstar om bøker. Det er ikkje alltid like lett å skilje mellom bart og snørr, men det er forskjell på bloggar. Og på bloggarar. Og på kor godt dei skriv.
Eg har inntrykk av at dei bokbloggarane som bare kopierer inn baksideteksten på boka og skrive ”Terningkast fem – en god og rørende leseropplevelse!”, utan å verken begrunne eller reflektere vidare rundt kva og korfor boka får dette terningkastet, tenker ikkje veldig grundig gjennom si rolle. For så lenge ein skriv på internett, skriv ein i ei offentlegheit og det inneberer faktisk eit ansvar.
Bloggar som bara skriver av baksidor är totalt ointressanta att läsa! Jag läser inte heller bloggar där det bara står några rader och sedan ett betyg, då jag inte tycker att det ger mig någonting. Tycker dock att det är lika mycket förlagens ansvar. Vill de verkligen synas på de bloggar (eller läsdagböcker) som håller så låg kvalitet? Det som är synd i kritiken är att det inte framkommer att det finns bra bloggar också.
Jag tyckte faktiskt lite synd om henne som inte verkar ha hittat rätt i bloggvärlden, det finns ju jättemånga energiska, fördjupande och kunniga bloggare som skriver längre inlägg om böcker. Jag läser inga barnboksbloggar själv men visst måste det väl finnas där också? Och så håller jag med om att något är snett i resonemanget – det kan inte vara bloggarnas fel om tidningarna inte prioriterar recensioner. Vi bloggare ska naturligtvis ta ansvar för det vi väljer att skriva men vi kan inte hållas ansvariga för vad andra skriver/inte skriver.
Det borde rimligen finnas bra barnboksbloggare också kan man tycka! Och nej, det kan knappast vara bloggares fel vad tidningar (inte) skriver.
Jag skrev ett lite senkommet inlägg i diskussionen, ifall någon ännu inte har tröttnat.
Kul! Kikar in.