Ni minns kanske att jag och grabbarna O hade lite delade åsikter om Mystiska Milla förra gången vi läste en bok om henne. Eftersom det är barnen som bestämmer vad som ska läsas högt i det här huset (inom rimliga gränser) läste vi ännu en bok om Milla tillsammans.
Det jag främst reagerade på då vi läste bok två var språket som jag tyckte var mer än lovligt krystat. Nu när jag återsåg Milla och hennes spökkompisar på syfabriken var det lättare att hänga med i allt spökslang och jag började till och med gilla det. Lillebror O tröttnade dock, medan Storebror O gillade skarpt. Alltså läste vi vidare själva. Så blir det ganska ofta hos familjen O just nu, då båda de unga herrarna O av någon konstig anledning begåvad med väldigt starka viljor. Lillebror O tyckte att det var tråkigt när spökena drog till Sankt Petersburg, medan jag och Storebror helt drogs med i bröllopsbestyren och cirkusmysteriet.
Serien om Mystiska Milla är skriven av Unni Lindell och illustrerad av Fredrik Skavland. Bilderna är helt galna och alla människor är riktigt, riktigt fula. Det tycker vi är jättekul. Hur kan någon vilja gifta sig med den gräslige Hector Mysac? Visserligen är hans blivande fru minst lika gräslig, så kanske passar de perfekt ihop. För det vankas bröllop i Mystiska Milla och vintercirkusen, som är den tredje boken om Milla.
Milla, huvudpersonen och hjältinnan är ett spöke som bor i syfabriken som ägs av Hector Mysac. På nätterna går hon i spökskola med sina kompisar och lärarinnan Sofia Skrämmavetti guidar sina elever i spökeriets underbara värld. För Milla handlar det om att leta efter de tio sanningarna och i denna bok är det alltså dags för den tredje sanningen. I de två första böckerna reste Milla till Paris och London och nu är det alltså till Sankt Petersburg hon ska bege sig. Den som sitter på spökenas plats på dagarna i skolan är deras människor. Millas människa är Pinneus Mysac, son till Hector Mysac och inte ett dugg lik sin far. Under resorna bär Pinneus Milla som en halsduk och de letar tillsammans efter lösningen på en rad mysterier.
Spökenas namn var riktigt svåra att hålla koll på i den första boken vi läste. För mig ska jag tillägga, inte för mina söner. Nu börjar jag dock både hålla koll på och faktiskt uppskatta de udda personligheter som befolkar syfabriken. Till Sankt Petersburg följer i princip alla med, då det ska bli bröllop i Vinterpalatset och spökena behövs som dukar, brudslöja och kravatt.
Hector Mysac är en riktig hårding. Inte nog med att han är otrevlig mot allt och alla, han är till och med elak. I Sankt Petersburg smider han planer tillsammans med en cirkusdirektör om att röva bort Pinneus mamma, som nu är lindanserska på cirkusen. Varför hon är det och vad som egentligen hänt henne får vi inte riktigt veta, men jag antar att historierna om Pinneus och Millas försvunna mammor kommer att få sin lösning längre fram i serien.
En kul grej är att Milla alltid stöter på kända spöken på sina resor. I Paris var det Victor Hugo och nu i Sankt Petersburg stiftar hon bekantskap med Rudolf (Nurejev) och Fjodor (Dostojevski) och det ger läsningen en extra dimension. Vi pratade lite om dessa kända gubbar, men mest tillförde de bara en komisk aspekt för denna kulturnördsmamma. Lindell har helt klart humor.
Jag börjar definitivt att gilla charmiga Milla och då Storebror O älskar henne kommer vi säkerligen att läsa fler böcker i serien. De passar bra att läsa högt från ca 6 år, men för att läsa själv behövs god läsförmåga.