Passande nog skriver Jesper Sundén om högläsning i dagens SvD. Han skriver om att 80% av föräldrarna läste högt för sina barn för 30 år sedan. Min mamma gjorde det. Jag minns hur mysigt det var att få höra böcker, även efter jag kunde läsa själv. Länge läste jag om de kapitel hon just läst för mig. Mest minns jag då hon läste sina egna favoriter för mig, böckerna om Kulla Gulla som hon fått av sin morfars syster. Böcker som fortfarande står kvar i min hylla.
Om det stämmer att endast 35% av föräldrarna läser för sina barn nu är det beklämmande. Finns verkligen inte tiden, eller tycker man helt enkelt att det inte är viktigt? Det handlar inte bara om att ge sina barn en bra start i livet rent språkligt, utan också om att erbjuda en lugn och skön stund innan läggdags. Närhet och nedvarvning.
Det är inte upp till mig att döma andra, men jag förstår ändå inte riktigt. Kanske för att böcker och läsning alltid varit en så naturlig del av mitt liv. Att läsa för mina barn är så naturligt att jag inte ens reflekterat över det, utan bara gjort. För så gör man.
Så har jag också närt två frågvisa ungar vid min barm. Speciellt Storebror älskar ord och samlar på udda ord att krydda sitt språk med. Även Lillebror har börjat slänga in komplicerade ord i sitt vardagsspråk och det är härligt att höra. Många av de här böckerna kommer från de böcker vi läser. Precis som Sundén skriver föder högläsning frågvishet och det hjälper barnen att utveckla sitt språk. Just samtalen kring det vi läser är något av det trevligaste med lässtunden.
Vi blandar skönlitteratur med facklitteratur. Tack vare mina barn har jag lärt mig en massa om dinosaurier, för det är inte bara de som lär sig. Jag gör det också. Tillsammans upptäcker vi nya saker. Eller så är det jag som kan mer och kan fylla på, som när vi läser historia och jag kan göra lite utvikningar. Men de utvikningarna behövs inte. Det är minst lika bra att lära tillsammans.
Det är synd att bara 35% av föräldrarna inser hur mysig lässtunden med barnen är och hur mycket både de och barnen faktiskt lär sig. Och det handlar inte bara om språk, utan minst lika mycket om att lära sig förståelsen av ord som barnen kanske inte använder i vardagen.
Här finns tis på bra högläsningsböcker för de minsta.
Tråkigt att så några föräldrar läser nu mer men så är det väl i dagens jobbsamhälle. Jag försöker läsa för min son så ofta han vill.
GLAD PÅSK!
KRAM CISSI
Det kan säkert vara tv, dator och annat som tar över som godnattsaga också.
Min mamma läste Kulla Gulla för mig och min bror också, det tog en hel sommar och var hur mysigt som helst 🙂
Brukar tipsa föräldrar och barn om att läsa högt tillsammans och tala om det lästa när vi har utvecklingssamtal, de flesta verkar tycka det är en god idé 🙂 Om de inte redan läser tillsammans såklart, då är de ju redan på banan så att säga 🙂
Glad påsk! 🙂
Glad påsk till dig också! Det är säkert självklart för oss som fått höra läsning som små att läsa för våra barn, men bra om fler gör det!
Jag undrar om minskningen av högläsning beror på brister i kunskapen att läsa högt – att inte snubbla på alltför många ord exempelvis.
Visst krävs det lite träning för att läsa högt. Bra att börja tidigt då.
Jag försöker alltid läsa högt när jag är hos familjer och hälsar på. Eller när jag jobbar i skolans värld, så läser jag högt! När jag en dag var på en förskola för lite mindre barn, så satte jag mig helt sonika på en stor kudde och sen kom den ena barnet efter det andra med böcker som jag skulle läsa. Supermysigt!