Grabbarna O älskar serien om Den magiska trädkojan av Mary Pope Osbourne. I den tredje boken i serien drar syskonen Viktor och Hanna till det forna Egypten och stöter på en och annan mumie. Superspännande.
Syskonen reser i historien med hjälp av magiska böcker i en minst lika magisk trädkoja. Både jag och grabbarna O tilltalas av mystiken och det övernaturliga. Dessutom gillar vi alla tre historia. När Viktor och Hanna går omkring inne i en pyramid och får hjälpa en död drottning som inte hittat till dödsriken blir det väldigt, väldigt spännande. Jag tror inte att man ska vara yngre än sex år, då kan det nog bli lite för mycket av det goda.
Som högläsare får jag tyvärr ibland ändra texten, då översättningen inte är helt hundra. Det är lite svengelskt ibland och mer än lovligt högtravande. Ingenting som grabbarna O lider av dock. Jag kan också irritera mig lite på att Hanna alltid är modig och Viktor alltid är rädd, men bättre omvända steroetyper än de gamla vanliga kan jag tycka. Helst hade jag velat att karaktärerna var lite mer tredimensionella.
Barnen gillar Mystiska mumier och vi pratade mycket om mumier och Egypten under läsningen. Som högläsningsbok är det ändå en bra bok, trots att jag som sagt har några invändningar mot språket. Innehållsmässigt är det en riktigt spännande historia som gör att grabbarna O ville läsa fler kapitel och blev upprörda när kvällens lässtund var slut. Det är ett bra betyg. Det här är en typisk slukarserie som går att läsa om och om igen.
De tidigare delarna i serien heter Dinosaurierna kommer och Den svarte riddaren.
Behöver man läsa dessa i ordning eller det spelar ingen roll?
Det spelar inte så stor roll, men första boken är nog bra att läsa först ändå. Då förklaras hela konceptet med trädkojan.
Bokpratade om den här serien för en klass tvåor med väldigt låg läsnivå, och ÄLSKAR serien. Mest för att historien är så gripande, att även de som hade som mest svårt att läsa faktiskt tog sig igenom för att de drogs med. Så den här serien har blivit en standard i alla mina bokprat för åk. 2!
Just att ramberättelsen är så enkel gör den troligen bra som egenläsning.