Huvudpersonen i Jag biter i apelsiner av Annakarin Thorburn befinner sig någonstans mellan barndom och vuxenliv. Hon har flyttat hemifrån, studerar på universitetet, men hon söker fortfarande efter det liv hon vill leva.
Ödlan är hennes kärlek. Konstnären som visserligen ger hennes liv spänning, men också trygghet. Det bekanta. Men Lo är det nya. Det okända. Och det okända lockar.
Kan man älska två människor? Handlar det om kärlek eller lust? Vad gör man när livet och kärleken inte längre går att kontrollera? Hur länge kan ett barn få en förälders stöd?
Jag biter i apelsiner är Annakarin Thorburns debutbok och trots att den utspelar sig i Sverige känns det som en fransk bok. Det handlar inte om att huvudpersonen studerar franska på universitetet eller ens om att hon träffar fransmannen Lo. Istället handlar det om sättet att skriva. Om de poetiska formuleringarna, de korta kapitlen och hur mycket som skrivs mellan raderna. Det är en bok som är lätt och luftig som vispad grädde, men samtidigt tung och nattsvart. Kombinationen är häpnadsväckande.
Och titeln? Är det en blinkning till Jeanette Winterson, eller handlar det bara om huvudpersonens önskan att smaka allt? Till och med förbjuden frukt.
Ja den finns som e-bok med, kanske lånar jag den i sommar
Mia
Jag tyckte språket i Jag biter i apelsiner var väldigt tilltalande och berättelsen vann mycket på språket.
Håller med, språket passade mig också!