Paret från Hetero i Hägersten som lever ett hyfsat jämställt och hyfsat normaludda liv längtar nu efter barn. I Det bästa barnet bjuder Sofia Olsson oss på en mycket svartare historia. Det går nämligen inte så lätt som de hade hoppats.
Egentligen är det inte så mycket en bok om längtan efter barn, som en bok om ett förhållande som kanske inte borde vara. Redan i andra serierutan viskar mannen nämligen ”Jag vet inte om jag vill vara ihop med dig längre” och hans sambo hör lite dåligt, då hennes hjärta krasar så högt att orden inte riktigt når fram.
Vi förstår att de haft ett minst sagt kämpigt år med många tårar och många besvikelser. Självklart måste vi få uppleva det och det får vi. Vi får läsa om ett år där magen inte levererar. Där paret från Hägersten försöker frenetiskt, men ändå inte lyckas få till ett enda befruktat ägg som stannar där det ska. Detta trots väldigt snygga äggledare. Så det blir till att pröva IVF. Samtidigt som förhållandet krisar. Är det så himla smart egentligen?
Och det är i Göteborg allt hemskt händer. Det lär vi oss. På Bokmässan och på en konsert. Åk aldrig till Göteborg om du försöker skaffa barn med någon som du kanske inte längre älskar och som du kanske inte vill vara ihop med. Jobbigt för mig som bor så nära bara. Men jag har ju i alla fall två barn. Utan att behöva gå igenom en massa besvikelser och jobbiga behandlingar. Tack gode gud för det.
Jag gillar Sofia Olsson skarpt. Kanske är jag inte lika överväldigad över Det bästa barnet, som jag var när jag läste Hetero i Hägersten, men uppföljaren är ändå en bra grafisk roman. Troligen blir det ännu bättre om man känner igen sig mer än jag gjorde, då tror jag faktiskt att Det bästa barnet är en riktig fullträff.