Tidigare hade jag en elev från Kina som läsa grunderna i svenska hos mig och matematik på avancerad nivå på natur. Hans lärare pratade ofta om hur otroligt vackra hans uträkningar var. Själv förstod jag ingenting.
Lite samma känsla får jag när jag läser Yoko Ogawas En gåtfull vänskap. Mycket kretsar kring matematik och där tappar jag bort mig. Men det är inte bara matte, utan vänskap också, precis som titeln antyder. Och vänskapen är helt klart gåtfull, inte bara för att den är otippad, utan för att professorn som boken handlar om har ett minne som inte riktigt funkar som det ska. Efter en bilolycka 1975 kan han bara minnas saker 80 minuter åt gången.
Till denna ganska malätna professor kommer en ny hushållerska och mellan dem växer en vänskap fram. På sin kavaj sätter professorn fast små papperslappar för att minnas henne när hon kommer varje morgon. Snart fäster han också en lapp med information om hennes tioårige son som professorn kallar Roten. Roten går till professorn varje dag efter skolan och deras vänskap bottnar i en kärlek till matematik och baseboll.
Yoko Ogawa har skrivit en vacker och lågmäld bok med fina personskildringar. Jag tycker om hennes enkla och sparsamma språk, men tyvärr gör det att boken redan någon vecka efter läsningen har börjar blekna bort. Jag kom dock definitivt att läsa mer av henne.
En charmig liten historia, ungefär som A beautiful mind eller Rainman fast på japanska… bitvis ganska sorglig. Boken är finurligt skriven och har många små ljuspunkter vilket gör att man ändå blir på gott humör när man läser den. Lite för mycket matte för min smak också (jo, jag gillar matte!) men väl värd att läsas ändå. Den fick en stark 3:a av mig.
Det är en fin bok, men inte wow. Klart läsvärd dock!
Jag gillade verkligen känslan jag fick när jag läste den här boken. Sedan jag läste den har jag kikat efter fler böcker av författaren i stort sett varje gång jag har varit på biblioteket men inte hittat fler:(