Eva Helen Ulvros är en svensk historiker verksam på Lunds Universitet. Jag kontaktade henne för att få veta lite mer om Sophie Elkan, som Ulvros skrivit en del om. Hennes intresse för Sophie Elkan bottnar i ett intresse för Selma Lagerlöf. Så här skriver Ulvros i den mailintervju jag gjort med henne:
Jag läste alla Lagerlöfs böcker i tonåren, och blev då nyfiken på hennes nära vän Sophie Elkan, som hon hade så livlig kontakt med. Som post-doc forskare vid Lunds universitet, efter min disputation, beställde jag ner en brevsvit från Kungliga Biblioteket med brev från Sophie Elkan till några andra (dock inte breven till Selma) för att få en inblick i om Sophie Elkan verkade vara en intressant person. Och det var hon. Kunnig, nyfiken, vetgirig, spirituell, med humor och ett vaket intresse för omvärlden. Hennes brev diskuterar både privata förhållanden och tidens kulturella och politiska frågor.
Sophie Elkan var välkänd under sin samtid. Nu är Selma Lagerlöf ihågkommen som en av de största, svenska författarna medan Sophie Elkan är näst intill bortglömd. Varför är det så? Ulvros svarar krasst att det helt enkelt handlar om kvalitet.
Sophie Elkan var mer känd än Selma Lagerlöf i början helt enkelt för att hon debuterade två år tidigare och hade publicerat noveller innan Selma Lagerlöf debuterade. Att sedan Selma blev en större författare tror jag beror på att Selmas böcker var bättre än Sophies, med ett större djup och flera bottnar. De flesta författare från denna tid är glömda idag, det är alltid bara mästerverken som lever vidare, och Selma Lagerlöfs böcker kan räknas som mästerverk.
Sophie Elkan var inte lika utåtriktad som till exempel Elin Wägner eller Valborg Ohlander, vilka Eva Helen Ulvros jämför i sin bok Sophie Elkan Hennes liv och vänskap med Selma Lagerlöf. Hon var ingen officiell kämpe för kvinnors rättigheter, trots att hon var engagerad i kvinnofrågor. Hon skrev inte heller samhällskritiska böcker, utan historiska romaner som dessutom hade manliga förebilder. Ulvros skriver i sin bok att det är troligt att hennes litterära inriktning inte uppskattades av Wägner och Olander. (s.21)
Elkan växte som sagt upp i Göteborg, vilket självklart är anledningen till att Göteborg läser i år läser just John Hall. En historisk roman som utspelar sig i Göteborg. Ulvros menar att John Hall är typsik för de historiska romaner Elkan skrev under den senare delen av sin karriär, men att den skiljer sig mycket från de romaner och noveller hon skrev tidigare. Anna har skrivit lite om några av novellerna.
Och så frågan som måste ställas. Var Lagerlöf och Elkan ett par? Marie Hjalmarsson Engelke tillbakavisade det helt klart och Eva Helen Ulvros håller med. Så här svarar hon angående de båda kvinnornas relation:
Jag vill beskriva deras relation som intensiv och innerlig, där Selma var djupt förälskad i Sophie de första åren, men där Sophie snarare kände varm tillgivenhet för Selma än förälskelse. Senare kom förälskelsen från Selmas sida att övergå till varm vänskap. Sophie var hela livet också djupt fästad vid Selma. Men nutida språkbruk vill jag beskriva Selma Lagerlöf som lesbisk, men Sophie Elkan som heterosexuell. Hon hade varit gift och senare, som änka, var hon länge förälskad i en gift man i Belgien, som hon brevväxlade med hela sitt återstående liv.
Det triangeldrama mellan Olander, Lagerlöf och Elkan, som skildrades i SVT:s tv-serie 2008 skulle alltså inte handla om kärlek, i alla fall inte sexuell sådan. Snarare, säger Ulvros handlade det om att både Olander och Elkan ville ha Lagerlöfs uppmärksamhet och tid.
Jag läser vidare i Eva Helen Ulvros bok om Sophie Elkan och återkommer med fler inlägg!
Intressant.