1994 var jag mycket på Kompaniet i Göteborg. I baren hängde bröderna Birro, en trappa ner gjorde Broder Daniel några tidiga spelningar och på dansgolvet dansades det till Blur. Där hängde också Adam med kompisarna Olof och Erik. Eller det gjorde han självklart inte, för Adam finns bara i boken Godnatt, oktober. Men kanske var Valle Wigers där. Förhoppningsvis lite nyktrare än Adam.
Men historien om Adam börjar långt tidigare, då han är en liten pojke med en mamma som han avgudar och en pappa som är fysiskt närvarande, men inte mycket mer. En arg revolutionär som nu är en skugga av sitt forna jag. Fortfarande arg visserligen, men inte till någon större nytta för någon. I lägenheten i Landala lever den lilla familjen ett liv som tycks ha tappat farten. Och så förändras allt.
Wigers låter oss följa Adam under livet och historien han berättar är mycket fin. Språket är sparsmakat och många gånger är formuleringarna väldigt snygga. Ibland blir det lite pretentiöst, men mest är det imponerande. Med få ord lyckas han förmedla starka känslor och en historia som berör.
Jag fastnade för några rader i boken, där Adam sitter med sin mormor och tittar i gamla fotoalbum.
¨Du kommer att se¨, säger hon. [mormor, min kommentar] ¨Livet är svårt, till och med det enklaste är oändligt komplicerat.¨
Och Adams liv visar sig bli komplicerat. Mycket komplicerat många gånger. Det är lätt att engagera sig i honom och jag pendlar mellan att vilja krama honom och ge honom en smäll på käften. Troligen är han mest i behov av kramar.
Jag hade kunnat skriva mycket mer om God natt, oktober, men jag avstår för att inte avslöja för mycket. Jag kan dock försäkra att det inte alls är nödvändigt att känna till Göteborgs gator eller att ha hängt på Kompaniet för att uppskatta boken. Lite extra roligt gör det dock läsningen. Mer om Valle Wigers kan du läsa här.
I ett pressmeddelande avslöjar X Publishing att God natt, oktober ska bli film och jag tror att det kan bli en bra sådan. Förhoppningsvis kan filmskaparna återskapa den fina stämningen i boken. Men vänta inte på filmen, utan läs boken.
Min man bodde också i Göteborg 1994 och besökte Kompaniet vid flera tillfällen. Själv har jag inte bott i Götet, men tror ändå att det kan vara en bok för oss båda.
Tycker definitivt ni ska läsa båda två!