En riktig mardröm

Kristina Ohlssons nya bok Davidsstjärnor är något av det mest obehagliga jag läst på länge. Troligen för att det är barn som far illa. Det börjar med att en lärare på Salomonskolan, en fiktiv skola i en fiktiv judisk församling i Stockholm, skjuts ihjäl. Samtidigt letar församlingen efter en ny säkerhetsansvarig och det är Peder Rydh som får jobbet.

Om ni läst alla böcker om Alex Recht och hans team vet ni säkert vem Rydh är. Avstängd från polisen efter en incident, som snarare tycks ses som en merit av församlingens säkerhetsrådgivare Efraim Kiel.

Senare samma kväll försvinner två pojkar som också tillhör församlingen. De dyker aldrig upp på sin tennisträning och som läsare vet vi att de blivit bortförda. Hör de två fallen ihop? Polisen tror inte det och Alex Recht och Fredrika Bergman får i uppgift att utreda fallet med den mördade läraren. Fallet växer och snart är Eden Lundell, som nu är chef på Säkerhetspolisen, inblandad. Faktiskt både yrkesmässigt och privat.

Så många trådar och de knyts ihop snyggt, många med hjälp av den av Ohlsson påhittade Israeliska myten om Papperspojken, som visar sig vara mer mångfacetterad än någon anat. Extra spännande blir det då vi redan tidigt får fragment från slutscenen och anar vad som kommer att hända. Det gör läsningen extra frenetisk, då jag verkligen vill veta vad det egentligen är som har hänt och framför allt varför.

Ohlssons förra bok Paradisoffer var något av en mellanbok, i alla fall för mig som älskar ”fluffet” runt deckarintrigen, men nu är hon tillbaka bättre än någonsin. Det här är en riktigt, riktigt spännande deckare med ett fantastiskt driv. Härligt att Kristina Ohlsson är tillbaka!