Ungdomsböcker från Bokresan

Under förra helgens Bokresa deltog jag i ett samtal kring ungdomsböcker. Vi pratade om huruvida det är en tillfällig hype som gör att ”alla” ska läsa ungdomsböcker, eller om det helt enkelt handlar om att det finns fler och bättre böcker som vänder sig till unga nu, än när vi själva var unga. Då läste vi till exempel Cynthia Voight och Maria Gripe och vi var många som var sugna på att läsa om böckerna av Gripe.

Kan det ha någon betydelse att de som nu skriver ungdomsböcker är ganska jämngamla med oss och att vi därför känner igen oss extra mycket. Är det vår ungdom som skildras, eller funkar böckerna lika bra för dem som är unga nu? Jag tänker till exempel på böcker av Johanna Lindbäck eller Lisa Bjärbo. Och går det ens att skriva om sin egen ungdom då man är ung. Går det att skriva om katastrofer som av vuxna kan ses som petitesser? Behövs inte en känslomässig distans?

Vad är det som gör att en bok är primärt för unga och inte klassas som vuxenböcker? Det finns många författare med litterära ambitioner som skriver ungdomsböcker, så att säga att språket är enklare känns inte korrekt. Däremot är språket ofta mer direkt, tempot högre, intrigen tydligare och mer koncentrerad. Det är få böcker för unga som har en riktigt lång startsträcka, Jellicoe Road är kanske undantaget som bekräftar regeln. Ofta är det ungdomar i huvudrollen. Vi kom på få ungdomsböcker med vuxna i huvudrollen. Möjligen kan en person vara vuxen och se tillbaka på sin ungdom.

Jag har sammanställt en lista på några av de böcker vi talade om:

Tell the Wolves I’m home, Carol Rifka Brunt

Vinylprinsessan, Yvonne Printz

Inte vatten värd, Ulrika Lidbo

The Age of Miracles, Karen Thompson Walker

Dagboksanteckningar från ett källarhål, David Wiberg

De utvalda: Tankeläsaren, Kristin Cashore

Ska bara dö först, Harald Rosenløv Eeg

Något måste hända nu, Anna Lindberg

Code name Verity, Elizabeth Wein

Erebos, Ursula Poznanski

 

Har du några tips på bra ungdomsböcker?