Är det finare att läsa böcker på originalspråk? Vilken konstig fråga känner jag spontant och var det verkligen det som diskuterades på Bokhora? Hur som helst spinner Annika vidare på frågan och undrar hur det egentligen står till med läsning på originalspråk.
Finare tycker jag alltså inte att det är, möjligen roligare och när det gäller att läsa på engelska för en engelsklärare, faktiskt nödvändigt. Jag måste hålla min engelska levande och det gör jag tyvärr inte genom att undervisa elever som befinner sig en bra bit ifrån ett E för år 9. Och roligare blir det definitivt att kunna läsa en bok på engelska innan den kommer på svenska.
I förra veckan läste jag en novell av Karen Blixen. Det funkade okej när jag till slut insåg att dog betydde dock och inte att någon hade dött. Då blev texten mycket mer begriplig. Att jag ska läsa på norska tänker jag ofta, men det blir inte mer än en tanke. Troligen för att det tar så mycket längre tid att läsa på ett språk jag inte behärskar och för att jag säkert skulle missa en del. När det gäller engelska inbillar jag mig att jag inte missar så mycket och dessutom går det hyfsat snabbt. Så ja, jag läser ofta på engelska för att jag kan, för att det är roligt och för att det är nödvändigt. Men finare, det tycker jag nog inte att det är.
Den här månaden är tanken att jag ska ägna åt att läsa på engelska och målet är att läsa fem böcker. Hittills har det blivit tre och det tycker jag är helt okej.
Jag håller med. Har över huvud taget svårt för ordet finare för att beskriva böcker. Om jag läser och sveps med av historien så är den bra. Punkt slut.
Jag kan nog hitta bättre och sämre böcker, men just att det skulle vara finare att läsa på originalspråk har jag faktiskt inte tänkt på. Lite coolt är det ändå med dem som kan läsa på skolspråken tyska, franska, spanska eller italienska. Önskar att jag varit en duktigare elev…
Men precis! Roligare! inte finare… och jag gillar att få möjlighet att hålla engelskan igång, har visst smittat av mig, sonen – 15 år – ville att jag lånade hem böcker, men blev besviken då jag hade lånat hem fel – han ville självklart ha dom på engelska eftersom dom var skrivna på engelska…
Det är kul, men jag behöver en utvilad hjärna för att läsa på andra språk än svenska!
Har även jag väldigt svårt för ordet ”fin”, i synnerhet när det gäller litteratur, men OM vi nu ska använda det så är min uppfattning att det i vissa kretsar är ”finare” att läsa i översättning. Det är ju nästan uteslutande den översatta litteraturen som recenseras på kultursidorna, och jag tycker mig från en del kommentarer från bokhoratiden minnas en del åsikter om att man minsann missar språkliga nyanser när man läser i översättning. Vilket kanske stämmer i vissa fall (t ex i ditt Blixenexempel) men när det gäller engelska känner jag mig faktiskt så bekväm med språket efter att ha tillbringat mycket tid i England och läst, tänkt och talat engelska sedan tioårsåldern att jag kan läsa det lika bra som svenska. Jag läser på engelska därför att jag älskar det engelska språket och läser mycket böcker som (tyvärr) inte översätts alls. Sedan är jag på tok för otålig för att vänta. 🙂
Håller med, roligare är ett bättre ord.
Tror också att jag fixar engelskan bra. Att det skulle vara finare att läsa i översättning har jag nog inte tänkt på, men du har rätt i att det ibland höjs röster för att den som läser på engelska minsann missar det som en professionell översättare kan bidra med. För mig handlar det mer om otålighet och att förena nytta med nöje.
Även jag vänder mig mot användandet av ordet ”fint” när det gäller litteratur. Böcker ska vara en upplevelse. Jag läser för närvarande enbart böcker på svenska, men har tidigare läst enstaka böcker på engelska och norska. Jag skulle gärna vilja läsa mer på engelska, men lider av lite dåligt självförtroende på den punkten. Den främsta anledningen till att jag vill läsa på engelska är för att få språkträningen. Ibland, när jag läser en riktigt bra bok, kan jag känna en längtan efter att läsa den på originalspråket. Det är när jag älskar en bok så mycket att jag vill lära känna den från alla tänkbara håll.
Jag läser en hel del, men lyssnar även mycket på ljudböcker, och det verkar inte anses lika ”fint” som att läsa en bok. För mig blir upplevelsen av att läsa respektive lyssna på en bok, och kanske kommer jag framöver att skriva något till ljudbokens försvar.
Tack för en bra blogg!
Jag kan inte skriva något till ljudbokens försvar tyvärr, inte för att jag inte tycker att det är fint att lyssna på böcker, utan för att jag är helt oförmögen att göra det. Jag har så vansinnigt svårt att koncentrera mig på det jag hör och missar helt det jag läser. Så nej, läsa och lyssna är inte jämförbart för mig.