Nej tack till tegelstenar…

Möjligen om jag slipper gymma på annat sätt.

Det jämförs tegelstenar i bokbloggarvärlden och jag har blivit taggad av Helena och Fanny.  Alltså gick jag igenom mina bokhyllor i jakt på lästa tegelstenar och konstaterade snabbt att det fanns få. Riktigt tjocka böcker är sällan mig grej måste jag erkänna. Kanske har med en viss bekvämlighet att göra. Faktum är att jag helt gett upp författare (läs Elizabeth George) för att böckerna blivit tjockare och tjockare. Men det kan hända att de (läs Elizabeth George) får en ny chans som tack för lång och trogen tjänst.

20130514-183519.jpg

En riktig tegelsten som jag faktiskt både läst och gillat är Vikram Seths En lämplig ung man som är en bra bit mer än 1000 sidor. Faktiskt välfyllda sådana, vilket sällan är fallet och det är kanske därför jag inte gillar tegelstenar – de innehåller helt enkelt (i princip alltid) för mycket oviktig information. Får du inte sagt det du har sagt på 400 sidor kanske du ska säga det på annat sätt, alternativt skriva två böcker.

Ni skymtar också Marve Binchys Tänd ett litet ljus på ungefär 600 sidor, vilket väl får räknas som en tegelsten. Det ska vara en mycket lättläst bok om jag ska orka 600 sidor och en period i min ungdom slukade jag böcker av nämnda Binchy och mysdrottningen Rosamund Pilcher vars Välkommen hem är på modiga 680 sidor och jag minns att jag tyckte den var för lång. Min favorit av henne September (nej, jag vågar inte läsa om den) skymtas och dess 479 sidor läste jag utan att sucka en enda gång.

20130514-183345.jpg

 

Lättlästa och spännande böcker funkar bättre att läsa trots sidantalet. Som den här till exempel.

20130514-183423.jpg

 

Men 500 sidor kanske inte räknas som tegelsten?

Annars är det främst lyrik jag gillar i tegelstensform. Då behöver en inte läsa från pärm till pärm.

20130514-183337.jpg

Eller ordböcker.

20130514-183436.jpg

Och så de där tegelstenarna som jag har tänkt läsa. Någon gång i framtiden. Bara sisådär 30 år kvar till pension.

20130514-183409.jpg

 

20130514-183358.jpg

 

 

 

 

13 reaktioner på ”Nej tack till tegelstenar…”

      1. Ja, runt 300 sidor är oftast det optimala sidantalet. Inte för kort och inte för långt. Blir det över 400 sidor finns det ofta delar av boken jag vill korta ner eller hoppa över.

  1. Fågeln som vrider upp världen finns även bland mina olästa tegelstenar.. Jag föredrar också tunna böcker. Imponerande är det med författare som kan skriva tighta berättelser!

  2. Om tegelstenarna är bra älskar jag dem, för då tar de inte slut så fort! Talbok i örat är aldrig tungt. =)

  3. Hej! Vilken jättetrevlig blogg. Alltid skönt med lite boktips. Vet inte om du har läst Murakani innan men jag förstår mig verkligen inte på honom. Tog mig igenom Fågeln som vrider upp världen och fattade inte ett smack. Recensera gärna när du har läst den!

    1. Jag gillar Murakami skarpt, men han är lite galen ibland. Just fågelboken är dock lite för tjock för min smak. I sommar kanske?!

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen