Hjalmar Söderbergs Doktor Glas är en av de böcker jag tycker alla ska läsa. En klassiker som på få sidor lyckas få läsaren att fundera kring såväl kärlek som moral. Vad får man egentligen göra i kärlekens namn?
Ni kan säkert historien? En unga kvinna, Helga Gregorius, kommer till doktor Glas mottagning och önskar hjälp med att hantera sin man pastor Gregorius. Hon vill helst av allt slippa röra vid honom alls. Inledningsvis hjälper doktor Glas henne att fejka sjukdom, men snart funderar han på andra lösningar.
I mitt exemplar av Doktor Glas (Bonnier Pocket 2011) finns ett förord av Kerstin Ekman där hon skriver om bokens storhet, men också hur det en bok som likt få andra romaner väckt en avsky. Den har använts som avskräckande exempel för läkarstudierande och som angripits av läkare redan under Söderbergs livstid. En bok som provocerar, men också en bok som i nyutgåvor gått från att hatas till att älskas. Frågan som debatterats är huruvida man har rätt att döda en människa för att rädda en annan?
I Bengt Ohlssons Gregorius får vi höra pastorns historia och får då en helt annan bild av honom. Han förvandlas från en otrevlig och motbjudande person till en varmhjärtad herre som verkligen älskar sin unga fru. Faktum är att han gjort det sedan hon var en liten flicka och nu har han äntligen fått henne till sin fru. Han är inte medveten om att Helga inte alls älskar honom på samma sätt, inte förrän han får reda på att hon älskar en annan.
Hade Hjalmar Söderberg en verklig förebild då han skapade Doktor Glas? Pontus Revinge, huvudpersonen i Kerstin Ekmans bok Mordets praktik hävdar det. Han berättar om ett möte med författaren Söderberg där han tipsat denne om hur man bäst dödar en människa. Revinge prövar själv att på samma sätt som Glas dödar Gregorius ta livet av sin kompanjon. Han tar sedan över såväl hela praktiken som kollegans fru. Egentligen är det dock hennes dotter som han älskar. På samma sätt som pastor Gregorius blev kär i den allt för unga Helga då han möter henne för första gången.
Att samläsa de här tre böckerna har varit ett häftigt projekt. Doktor Glas och Gregorius har jag läst innan, men genom att lägga till Mordets praktik blev den ursprungliga historien ännu bättre. Jag rekommenderar verkligen att läsa denna trio i följd, men om det inte vore för mina litteraturstudier hade jag troligen inte kommit på tanken. Vår uppgift var att skapa ett arbetsområde för gymnasieelever kring intertextualitet och jag valde de här tre böckerna, med Doktor Glas som huvudbok.
Jag har ännu inte läst Mordets praktik, men det borde bli av framöver. Intressant genomgång, hur som helst, och tack vare din artikel blev jag påmind om att starta om Doktor Glas-bloggen (romanen som blogg, för tillgänglighetens skull): http://doktorglas.litteraturvetare.se/
Kul, ska genast in och läsa!
Jag håller med att det är ett häftigt projekt och jag har också läst dem. Men det finns en fjärde bok som gott kan nämnas i sammanhanget även om den inte har de andras litterära kvaliteter. Det är Birgitta Lindéns ”Jag, Helga Gregorius” som är ett försök att skildra historien utifrån Helgas synvinkel.
Kul, visste inte att det fanns en bok ur hennes synvinkel. Ska försöka leta upp den!
Åh, jag hade det här som läsprojekt förra året inför bröllopet och efternamnsbytet (haha), men hann aldrig eftersom det var så mycket annat då. Men projektet kvarstår! Tycker det är hemskt roligt när romaner ”pratar” med varandra på det där sättet.
Väldigt konstigt att du inte hann med det just då. 😉 Låter som något jag skulle göra, är en ohjälplig tidsoptimist.
Jag har också läst alla tre, men med några års mellanrum tyvärr. I mitt tycke blev de bättre som en helhet än var för sig även om just Doktor Glas (förstås) alltid varit en favorit.
Jag läste om Doktor Glas och Gregorius, som jag läst ihop förut och Mordets praktik gav verkligen en spännande dimension.
Låter himla intressant, maybe i will read it 🙂 tack för tipset