Om vad som egentligen hände

9186905082

Under mitt besök i Kraków läste jag Adams arv av Astrid Rosenfeld, en bok som fått stor framgång i hemlandet. Nu brukar ju jag och tyska böcker inte passa ihop så bra. Det är någonting med det tyska förtjusningen för skrönor som ofta gör mig skeptisk. I den mest allvarliga berättelse måste det finnas en skröna. Kanske har jag läst för få tyska böcker, eller så har för många tyska författare inspirerats av Günther Grass.

Nåväl, nu ska det handla om Adams arv, en berättelse i två delar med olika tidsperspektiv och huvudpersoner. Först får vi träffa Eddy, en liten kille som bor med sin mamma och som hittar en ny pappa på zoo. Vi får följa hans minst sagt ovanliga liv där fadersfiguren Jack spelar huvudrollen. Viktigast för resten av boken är dock Eddys likhet med Adam, morfaderns bror som försvann med familjens tillgångar dagen innan de skulle fly från nazisternas Tyskland till England. Adams bror Moses, Eddys morfar, stannade kvar i hemlandet tillsammans med sin mamma och mormor. Sedan dess har Adam blivit den onde och att vara lik honom en förbannelse.

Men hur ond var egentligen Adam? Det får vi veta i bokens andra del där Adams historia berättas. Vi får följa med på en annorlunda färd till Polen där Adam blir nazisten Anton. Skröna? Inledningsvis, men jag faller ganska snart för Adam och följer honom med spänning och glädje. Den här delen är mycket starkare än den om Eddy och hans familj, men tillsammans bildar de en helhet med många finesser.

Adams arv är en mycket läsvärd bok helt klart. Extra häftigt var det att läsa den i Kraków, men jag tror att den gör sig bra i en helt vanlig hängmatta också! Nu känner jag faktiskt för att läsa mer tyskt. Någon som kan rekommendera en tysk bok utan skrönvibbar?

10 reaktioner på ”Om vad som egentligen hände”

  1. Har läst om din resa till Krákow med stort intresse, vill gärna åka dit själv med det har inte blivit av… än. Om du inte har läst Hans Falladas ”Ensam i Berlin” kan jag varmt rekommendera den.

    P.S. Lycka till med det nya… vad det än är! 🙂

  2. Har du läst något av Daniel Kehlmann? T.ex. Världens mått eller Jag och Kaminski? Han är min absoluta tyskfavorit! Jag är inte alldeles säker på vad du menar med tyska skrönor (det är inte något jag tänkt på – men å andra sidan har jag inte läst särskilt mycket av Grass), så kanske är det inte i din smak, men det framgår nog av baksidestexten i så fall. Älskar Kehlmanns torra humor och otrevliga karaktärer!

    1. Världens mått låter som en berättelse jag skulle kalla skröna, men Jag och Kaminski skulle kanske kunna vara något.

  3. Hej Världens mått är en skröna. I Thorén & Lindskogs utgivning finns schweizaren Peter Stamms Sju år, en mästerlig roman, Uwe Timms Vännen och främlingen och Siegfried Lenz underbara En tysk minut, för att inte tala om den sista jag läste Flickan av Angelika Klüssendorf, så långt i från skröna du kan tänka dig. Alla finns recenserade på min blogg.
    Annars har du ju den nu l Sverige lite bortglömde nobelpristagaren Heinrich Böll. Ungdomens bröd och En clowns åsikter rekommenderas varmt. Och har du inte läst en av de mest egensinniga författarna alla kategorier som nog fått Nobelpriset om hans inte avlidit,, Thomas Bernhard, så har du något mycket fascinerande framför dig. Det var väldigt vad jag kom på när jag satte mig att skriva…

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen