I fina Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn får vi följa Karin Boye under ett år i Berlin. Hon är fattig och frustrerad och upplever under året en rad omvälvande saker, både positiva och negativa. Törsten är den efter kärlek, efter gemenskap, efter sammanhang och efter kunskap.
Ett av målen med resan är att gå i psykoanalys hos den kände doktor Walter Schindler, men han ger henne inte det hon vill, utan får henne snarare att må sämre. Mer än allt annat önskar hon att behandlingen ska kunna bota hennes homosexualitet. Gång på gång frestas hon. Gång på gång faller hon. Och varje gång är ångesten där.
Det är ett tufft författarliv Kolterjahn beskriver, men också en spännande tid i ett land vars förändringar är skrämmande. Den växande nazismen finns där i bakgrunden och scenen där Boye lyssnar på Göring och nästan dras med i masspsykosen är stark.
Språket är lysande. Jag ska inte ge mig på någon närmare analys, men jag njöt verkligen av det stillsamma, men ändå direkta tilltalet. Det kändes verkligen som om jag kom Karin Boye nära med hjälp av Kolterjahns röst.
Jag är glad att jag äntligen har läst min första bok av Jessica Kolterjahn och glad att jag har många olästa kvar. Det här var verkligen en Linda-bok.
Åh, du har två ljuvliga böcker framför dig (Kolterjahn har tidigare skrivit Ut ur skuggan och Nattfjäril, helt fantastiska båda två)! Älskar hennes språk och stämningar.
Nattfjäril står i hyllan, då får den följa med på semester!