Jag tycker verkligen om Katerina Janouch böcker om barnmorskan Cecilia Lund och har läst hela serien med stor glädje. Visserligen har huvudpersonen en tendens att hamna i helt osannolika situationer, men jag har köpt det gång på gång. Senaste boken Modershjärtat var riktigt, riktigt bra och avslutade med en rejäl cliffhanger. Nu har jag läst den senaste boken i serien Nattsländan och tyvärr är jag den här gången ganska besviken.
Cecilia och maken John har minst sagt en kris och nu blir det äntligen separation. Att Cecilia stått ut med honom så länge är en gåta. Istället flyttar hon in till systern Susanna, som är gravid med en annan man en den hon är gift med. Mycket otrohet som ligger i bakgrunden alltså och lite för mycket ältande för min smak.
Jag saknar berättelserna från Cecilias jobb, tycker inte att historien om den försvunna barnmorskan Tatiana är speciellt trovärdig eller gripnade och troligen är det därför jag ser Nattsländan som något av en mellanbok. Inte dålig, men inte heller lika bra som de andra böckerna i serien.
Kommer jag att läsa fler böcker om Cecilia Lund? Utan tvekan. Jag må vara lite skeptisk till just den här boken, men Katerina Janouch är en skicklig författare som jag definitivt kommer att läsa mer av. Det är långt ifrån en dålig bok, bara inte så fantastisk som jag hoppades.
Och jag som tyckte så himla mycket om den, såpass mycket att jag håller den för en av de bästa i serien! 🙂
Spännande! Vad gillade du mest? Jag har höga förhoppningar inför nästa och glad att Cecilia och John äntligen flyttat isär.
Jag gillade mest att Cecilia äntligen tog tag i sitt privatliv! Även om det innebar jobbiga saker.
Det gillade jag också! Verkligen på tiden. Anar en del pre-tonåringskonflikter i nästa bok?!
Jag har precis läst Nattsländan och håller med dig att den inte är så bra som de andra.
Det verkar vara antingen eller gällande den här boken. Jag engagerades inte alls i Tatianas historia, som jag tyckte var för ytlig.
Jag vet inte riktigt men tycket att jag blivit mätt på att läsa om prostituerade som kommer från öst. Det är givetvis ett väldigt hemskt öde som dessa flickor går till mötes men här tyckte jag inte det blev så bra. Blev inte heller engagerad i Tatianas historia.
Jag har defininitivt läst det förr och skildrat på ett djupare och bättre sätt.
Jag tyckte faktiskt att just den här ”deckargåtan” som det alltid finns en av i denna serie, var ovanligt bra 🙂 Tycker dock att de flesta mysterier som Cecilia springer på känns lite krystade och orealistiska – hon hamnar lite väl ofta i saker som faktiskt inte har någon egentlig koppling till henne personligen.
Det blir lite krystat ibland, men jag brukar köpa det. Nu hade jag mest lite tråkigt.
Jag tyckte precis som du. Blev lite besviken men kommer absolut att läsa följande del 🙂
Det kommer jag garanterat också göra!