Jag har läst en bok av Per Olov Enquist och kan bocka av ännu en författare på listan över böcker en borde ha läst, men så mycket mer gav Liknelseboken mig inte. Jag förstår mig inte på vad det är han försöker säga med detta sammelsurium av gamla minnen, Kirkegaard, dödsångest, Sibelius och kärleksdrömmar. Allt utgår ifrån nio sidor som fattas i en notesbok som fadern lämnat efter sig. En bok som innehåller kärleksdikter till modern. En bok som hon försökt att bränna upp.
Det är möjligt att Enquist är en så fin författare att en enkel lärarinna som jag inte förstår djupet av det han vill säga. Jag har dock svårt att se något storhet alls i denna spretiga text. Visst är den personlig och visst finns det en och annan ljusglimt, som när författaren, eller hans alterego i tredje person, söker upp kvinnan i Larssonsgården, eller när hennes yngre släkting sågar författarens böcker rakt av och avfärdar hans sätt att skriva som onödigt omständligt. Jag håller med henne. Det är virrigt värre rent ut sagt.
Det är en personlig bok helt klart. En bok om några viktiga händelser i hans liv som snurrar runt, runt. Är det hans liv? Per Olov Enquist skriver i tredje person, men visst måste det vara om honom själv, eller i alla fall om någon som liknar honom väldigt mycket. Kanske är den här boken mer ett viktigt avslut för Enquist själv än en bok för läsarna.
Avslutningsvis måste jag skriva några ord om omslaget som väckt uppmärksamhet. Bland annat skrev Bokhoras Johanna Ögren en artikel med rubriken ”Gubbsjuka är gubbsjuka, även när gubben heter PO Enquist”. Är omslaget ett tecken på gubbsjuka? Jag är tveksam till det, att kalla Enquist gubbsjuk pga ett omslag är kanske att ta i, men kan ändå hålla med Ögren om att det är rätt onödigt med en rumpa på ett omslag. På samma sätt som jag inte riktigt förstod omslaget till Susanne Bolls Det enda rätta. Det är, som Ögren skriver, både märkligt och onödigt att exploatera kvinnokroppen mer än vad som redan görs idag. Då spelar det ingen roll om författaren är en man eller en kvinna. När det gäller gubbsjuka så var det inte främst det jag tänkte på när jag läste Enquists bok, men jag tyckte faktiskt att den var lite gubbig. Gubbig i betydelsen gaggig. Övertyga mig gärna om att Per Olov Enquist är en stor författare, för den här boken gav definitivt inte mersmak.
Tänk att jag tyckte inte att det var särdeles gubbsjukt alls, gubbigt ja absolut. Jag tyckte mycket om det dialektala språket och de personliga, ganska ofta självironiska, blinkningarna till författande. Sen håller jag med om att omslaget är onödigt, det kan faktiskt avskräcka precis som Bolls bok gjorde mig. En bekant sa om att jag läst. Liknelseboken – jaså läser du porr? Om man letar efter porr så har man kommit fel 🙂 Den rubriken borde jag använda så skulle jag få trafik på bloggen…
Gubbig är den helt klart!
Hm, jag som sett fram emot den, men nu vet jag inte. ”Livläkarens besök” av Enquist är ju en av mina stora favoriter, men också det enda jag läst av honom. Det kanske är värt att läsa något han skrivit tidigare istället? Den är hursomhelst allt annat än virrig, bara bra rakt upp och ner tyckte jag.
Det var inte jag som satte rubriken på min debattartikel.
Kan tänka mig det, men det är en bra artikel.
Jag har också lite svårt för Enquist.. Jag är väl inte tillräckligt finkulturell.. Hittills har jag läst Nedstörtad ängel och hans memoarer.
Jag läste nyligen min första Enquist – Kapten Nemos bibliotek. Den var fullständigt makalös och hamnade på min mycket sparsmakade favoritlista.
Tror jag ska läsa en ”riktig” bok av honom.
Jag har nyligen kämpat mig igenom Kapten Nemos bibliotek och trodde att den var så förvirrande för att Enquist som det sagts hade en icke helt nykter period när han skrev den. Jag är sugen på Livläkarens beök framöver men Liknelseboken tror jag att jag hoppar. Har tidigare läst Lewis resa och Boken om Blanche och Marie. De fungerade att läsa, men jag tycker inte att Enqwist så lättläst .
Oj, det låter onekligen annorlunda.
PO Enquist är lite speciell – inte min absoluta favoritförfattare men ändå gillar jag honom rätt mycket. Det är framförallt hans språk som tilltalar mig. Undrar om det skulle funka med ”Boken om Blanche och Marie” för dig – kika gärna på den.
Denna har jag inte läst men har läst hans Ett annat liv som jag fortfarande inte vet vad jag tyckte om den.