Ibland när jag inte kan sova tänker jag på stackars Savanna som inte sovit på mer än 60 nätter. Då kan man tala om sömnlöshet. Jag älskar allt Barbara Voors skrivit, men Sömnlös är definitivt en av de bästa. Jag gillar hennes tidiga böcker där spänningen är högre och överraskningarna fler. De nyare är bra också, snyggare, mer välskrivna, men inte lika råa. Jag gillar råheten, det till synes enkla som visar sig vara mer komplicerat.
Be mig inte berätta om handlingen, den kommer jag knappt ihåg. Jag minns de anonyma breven, den krypande rädslan jag kände och hur imponerad jag var av Voors som författare. Det räcker långt.
Jag minns också Sömnlös som en mycket bra bok. Håller med dig om att det är nåt speciellt med Voors tidiga romaner.
De är mystiska på ett väldigt realistiskt sätt!