Broken Harbour är Tana Frenchs fjärde bok och återigen låter hon en bifigur från en tidigare bok kliva fram och bli huvudperson. Det är intressant att Michael Kennedy, Schorcher som han kallas, blir mer sympatisk nu än han var då Frank Mackey berättade historien i förra boken. Richie, hans unge kollega som jag gillade skarpt då jag läste Faithful place finns också med.
French börjar med att ta med oss till en synnerligen obehaglig brottsplats. Familjen Spain har överfallits i sitt hus. Barnen ligger döda i sina sängar och i köket finns deras föräldrar, pappa Pat är död men mamma Jennifer lever fortfarande. Mikey Kennedy, som också var med i förra boken av Tana French ska lösa fallet med sin unge och oerfarne partner Richie.
Vi befinner oss i Dublins utkanter, i ett villaområde som står halvfärdigt. Den ekonomiska krisen har gjort att bygget stannat kvar. Det som skulle bli en lyxig förort är nu ett spöksamhälle. Förr hette platsen Broken Harbour och där var Kennedy på somrarna som liten. Det är en plats som gett honom en del fina minnen, men också andra mindre trevliga.
Det jag tycker om med Tana French är att hon kombinerar en spännande deckarhistoria med en historia om sin huvudperson. Det är nu fjärde boken och konceptet känns igen, en gammal historia som huvudpersonen varit med om blandas med ett nytt fall. Även denna gång finns det mörker i huvudpersonens tidigare liv och kanske är Kennedy den mest klassiska polisen av de som French tidigare skrivit om. Medelålders, känslomässigt begränsad och arg på allt och alla. Kanske har han skäl till det.
Kennedys lillasyster Dina spelar en viktig roll i bokens handling. Hon har en av sina sämre perioder och dyker upp hos sin storebror som är rädd att hon ska begå självmord. Det är dock svårt att vakta Dina dygnet runt och samtidigt lösa ett stort brott. Istället får systern hoppa in och det blir tydligt att det inte är första gången.
Jag gillat verkligen Tana French. Inte för att hon skriver de mest spännande historierna, men för att hon skriver så snyggt. Språket är bättre än hos de flesta andra författarna i genren och hon har inget behov av att förklara allt ner i minsta detalj. Hon litar på sina läsare till skillnad från t.ex. paret Kepler som höll på att göra mig helt vansinnig då jag läste Sandmannen med sina övertydliga förklaringar till allt som sades och gjordes.
Broken Harbour är kanske inte Tana Frenchs bästa bok i serien, troligen för att huvudpersonen är mer vanlig än hennes tidigare huvudpersoner. Det skulle lika gärna kunnat vara Harry Bosch eller någon annan hårdkokt polis med attitydproblem. Därmed inte sagt att jag inte gillar Kennedy. Jag är svag för känslomässigt begränsade poliser som Bosch och Kennedy, men speciellt originellt är det inte.
Kommentarer är stängda.