Kast med liten kniv

Kast med liten kniv av Sara Kadefors är en bra bok, men en väldigt annorlunda och på många sätt svårläst bok. Inte den medelgoda ungdomsroman som Jens Liljestrand läste, för det är ingen bok för unga, utan definitivt en bok för vuxna. En oroande bok för vuxna. En bok om Jonas. Två Jonas.

Jonas då: mobbad, liten, rädd, blir kär, förlorar kärleken. Skolskildringen. Om dyslexin och obsklassen. Kompisen Krillan som alltid finns där på sitt stillsamma sätt. Annars är kompisarna värstingar och de får hålla till i Jonas källare. Väldigt märkligt beteende av föräldrarna.

Jonas nu: gift, tvåbarnsfar, fotbollstränare, totalt känslomässigt handikappad. Frun Beata som inte verkar känna honom. Barnen han gör saker med, men inte har någon direkt kontakt med ändå. Desmonds pappa, symbolen för det han inte är. Känslosam och med rosa förkläde. Han som provocerar Jonas något så vansinnigt. Men det är Jonas som lagar mat och tar hand om Beata. Eller? Och lagen som han tränar gör honom till en del av något, trots att ingen verkkar känna honom. Hur mycket vet Beata? Hur kunde de egentligen bli kära i varandra? Är det ungdomsförälskelsen han söker i henne?

Vi får träffa dem båda, den unge och den gamle. I en förvirrande beskrivning av ett liv som jag inte får grepp om. Jag är ambivaltent. Jonas är knepig. Visst hade han en tuff barndom och visst måste den traumatiska händelsen ha påverkat honom, men ändå. Är det så att hans yttre och inre person skiljer sig så mycket åt? Just det inre och det yttre är ett tema i boken och ett intressant sådant. En bok att tala om. En bok jag inte riktigt vet vad jag tycker om.