En av sommarens bästa

Två gånger har jag försökt läsa Norrlands svårmod av Therése Söderlind, men gett upp. Nu fick jag Vägen mot Bålberget i min hand och var själklart väldigt skeptiskt till att läsa denna tegelsten. Det tar dock inte många sidor innan jag är helt fast. Huvudpersonen i den första delen som utspelar sig 1975 heter Jacke och har växt upp med sin mor, en vacker kvinna född 1900 som inte passade in i den kvinnoroll som accepterades då. Nu är han vuxen och har själv barn, en tonårsdotter som heter Veronica. Någon speciellt bra kontakt har de inte och förhållandet till frun Lillemor är minst sagt komplicerat. Hon är trött på hans otrohetsaffärer och drar till sin väninna Gun istället.

Veronica minns att hennes farmor berättat om att en släkting till dem vid namn Malin skulle ha anklagats för att vara häxa. Veronica är nyfiken och vill börja släktforska och det är på biblioteket som far och dotter hittar någon slags gemenskap. De åker också till Bålberget för att titta på minnesstenen som berättar om kvinnorna som dog.

Sedan är det Malins tur att berätta. Hon berättar om sitt liv, om Matz som hon älskade och Erke som hon gifter sig med. Om dottern Segrid som inte är som andra och om hur det blev när hon själv anklagades för att vara häxa. Kvinnorna i byn fick höra att det bästa var att erkänna, men det räddade dem aldrig. Matz fru Annika finns också bland de fängslade, angiven av sin egen son Olof.

Veronica är den tredje protagonisten, som genom sin släktforskning knyter ihop de lösa trådarna i det förflutna. Hon är vuxen nu och i bakgrunden finns Jacke vilket ger några svar till. Jag tycker verkligen om Söderlinds sätt att foga ihop de olika människornas historier och det är skickligt att kunna göra så extremt många tidshopp utan att för den skull villa bort läsaren.

Och slutligen får vi träffa Olof, nu en gammal man som ger oss de sista svaren. Kanske är detta den finaste delen, eller så är den bara extra bra för att den knyter ihop allt. Resultatet blir att Jackes, Malins, Veronicas och Olofs liv och alla personer kring dem blir en helhet. Så otroligt snyggt gjort.

Sexualiteten går som en röd tråd genom boken. Kvinnorna i byn straffas för att ha bolat med djävulen. Enligt vittnesmålen gjorde de det under bordet. Just lustarna till den onde verkar ha varit det värsta i deras beteende. Men även i de andra delarna är lusten, eller bristen på densamma viktig. Jacke drivs av den, hans mor likaså, Malin hade önskat sig en annan man, medan hennes egen man hellre har sex med andra, Olofs fru klarar sig bäst utan sex, men utan barn finns inget liv alls.

Det enda Vägen mot Bålberget har emot sig är omfånget. En bok på nästan 600 sidor är ingenting man läser i en handvändning och kan säkert skrämma bort många läsare. Mitt tips är att läsa den som ebok, då blir sidantalet lite mindre påtagligt. För det här är en bok du inte får missa. Viktig svensk historia som vi inte får glömma.