Plats av Pija Lindenbaum är kanske den märkligaste bok jag läst. Eller i alla fall en av de märkligaste.Först handlar den om en helt vanlig kvinna, men ett helt vanligt jobb, en helt vanlig man och en helt vanlig, vuxen dotter. Hon hamnar i någon sorts kris och flyttar till en lånad lägenhet. Hon blir mer och mer isolerad och umgås bara med sin nyinförskaffade hund. Från det vardagliga övergår Plats till att bli en rejält absurd historia. Trots detta stannar den inte i minnet.
Kanske försvann Plats snabbt ur minnet för att jag läste den under semestern och den liksom försvann i mängden. Dessutom lyckades jag under en kort period läsa flera böcker om medelålders kvinnor som hamnar i kris. Plats är dock helt klart den konstigaste. Det är en snygg bok, en välskriven bok, men konstigt nog på samma gång både väldigt annorlunda och väldigt slätstruken. Tyvärr hinner Lindenbaum säga för lite för att jag ska bli berörd. Det är en konst att skriva en kortroman. Kanske hade det blivit bättre med bilder. Lindenbaums styrka brukar vara kombinationen av text och bild. Kan inte nästa bok bli en existensiell bilderbok för vuxna?
Det vore verkligen intressant- fast undrar om den skulle sälja.
Så här tyckte jag om Plats: http://www.boktjuven.com/2013/04/plats.html
Kikar in direkt. Tänker att en bilderbok borde kunna sälja likaväl som grafiska romaner eller seriealbum av t.ex. Liv Strömquist. Ett stort förlag borde ha råd att chansa.
En bilderbok för vuxna skulle jag absolut köpa, hoppas någon vågar sig på det 🙂
Jag älskar Pija Lindenbaums barnböcker,
(läs gärna min hyllning till GIttan: http://ugglanoboken.blogspot.se/2013/08/gittan-rules-en-hyllning-till-pija.html)
men jag har ännu inte läst hennes debut som vuxenförfattare. Det får kanske bli en av mina höstböcker, så får jag se vad jag tycker. Din idé om en illustrerad bok för vuxna är väldigt intressant, för det är just mixen av hennes text och illustrationerna som är så bra i barnböckerna. Vi får väl göra henne uppmärksam på detta på något vis…
Älskar också Lindenbaums barnböcker, men främst de om Åke, Lill-Zlatan och Kenta. Det här var en intressant läsupplevelse, men mycket märklig som sagt.
Ja, jag tyckte ”Plats” var himla knepig. Jag behöll den dock i tankarna ett tag för jag grubblade lite, men jag gillade den inte inte särskilt mycket.
Jag har lyckats läsa så många böcker om sammanbrott och medelålderskriser i sommar och det här var långt ifrån den bästa.
Jag tyckte den var väldigt obehaglig, gick omkring efteråt med en orosklump imagen. Och den var underlig.