Lyssnade på Johanna Frändéns sommarprogram idag då jag var ute och sprang. Ett riktigt bra program, faktiskt ett av de bästa jag hört i sommar. Det var allt lite otippat. Jag gillar visserligen fotboll och jag gillar Frändén, men idrottsprogram kan lätt bli lite träiga. Men inte i detta fallet alltså. Jag hade med Frändén på min lista med de program jag såg mest fram emot och hon levererade definitivt!
Jag tror faktiskt att även den som inte gillar fotboll skulle tycka om programmet. Det handlar nämligen mer om att våga följa sina drömmar och om hur det är att bo utomlands än om just fotboll. Frändén talar också om hur det är att vara kvinna och sportjournalist i Sverige jämfört med i Italien, Frankrike eller Spanien. Hur näthatet är så mycket värre här. Medan de franska kollegorna är mest förbannade över att bli duade på twitter, får Frändén, hennes kollegor och många andra höra att de är feta, fula fittor som blivit inkvoterade till sin position. Vad har egentligen hänt i Sverige? Vad är det som gör att hatet på nätet tillåts ta sådana vansinniga proportioner som det faktiskt har? Arga, unga, vita män som rent ut sagt borde lära sig att veta hut.
Även fotbollsanekdoterna är roliga. Frändén berättar om sitt jobb att följa Zlatan som en skugga och hur svårt det varit då han från början vägrat tala med någon på Aftonbladet. Hon berättar om sin knaggliga spanska och de kompensationsintervjuer hon fick av Barcelona för att de tyckte att Zlatans beteende var lite märkligt. Det är också kul att höra om VM-2010 då Frändén satt i studion och jag skäms lite att erkänna att även jag trodde att hon var en fd fotbollsspelare och att det var hennes största merit. Förlåt Johanna, nu vet jag bättre!
Andra sommarprogram jag kan rekommendera är Kristian Gidlund, Özz Nûjen, Anton Abele och Peter Wolodarski.
Lyssnade på Fränden efter din rekommendation. Intressant hur hon kommit dit där hon är och roligt att det går framåt inom sportjournalistiken.
Framåt om än väldigt långsamt, som i samhället i övrigt.