En marginell påverkan i systemet kan få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans. Fjärilseffekten utforskas i Karin Alvtegens roman med samma namn. Allt börjar, eller slutar rättare sagt, med en olycka där en bil kör rakt in i ett tåg. Vad har egentligen orsakat den här olyckan? Tre olika människoöden knyts ihop för att slutligen ge oss förklaringen.
Bodil är den som jag ser som huvudperson och också den person jag tycker mest om. Hon är 55 år och lämnar slutligen ett helt misslyckat äktenskap. Hur hon ens kan ha sett åt denne hopplöse man är för mig en gåta, en gåta som Alvtegen självklart ger lösningen till. För så är boken uppbyggd, med frågor som långt senare får ett svar.
Det som får Bodil att slutligen lämna är att hon får reda på att hon är obotligt sjuk. Den sista tiden i sitt liv vill hon leva på sina villkor, även om det också betyder ensamhet. För hjälp vad ensam Bodil är.
Vi får också följa hennes dotter Viktoria som befinner sig på gränsen till ett sammanbrott. Hon är också ensam och ägnar all sin tid åt att vara bäst på jobbet. Sönderstressad bestämmer hon sig för att gå i terapi, men i övrigt gömmer hon sig för världen och bryter kontakten med sin mamma. För Viktoria tycker att Bodil bär en del av skulden. Att moderns beteende har orsakat dotterns ångest.
Och så en tredje person Anders, som inledningsvis lever det på ytan perfekta livet med två barn och en älskad fru. Efter att han varit med om ett rån börjar han dock att krackelera. Han berättar inte om rånet för någon, utan säger att han har influensa, mensnart kan han inte dölja sammanbrottet.
Tre personer som faller samman av olika anledningar låter inte direkt muntert, men jag läste med glädje och intresse Alvtegens snyggt ihopknutna roman. Gemensamt för de tre personerna är också att de levt någon slags lögn och att vissa beslut de tagit i livet fått oanade konsekvenser. Frågan är bara var och när vägen mot undergång egentligen började.
När vi samtalade om boken med Bokbubblarna igår var vi tämligen eniga om att Fjärilseffekten är en riktigt bra bok. Vi imponerades alla av Alvtegens litterära skicklighet. Hon har behållit strukturen från kriminalromanerna, med luriga ledtrådar som långsamt leder läsaren till upplösningen.
Det är spännande att tänka på de beslut som förändrat livet. Små som stora. Jag tänker till exempel på ett par tillfällen då jag kunde ha tagot beslut som hade förändrat och underlättat mitt liv betänkligt, men tvekat av rädsla för konsekvenser. I dessa fall har de konsekvenser som sedan blivit varit bra mycket värre än jag någonsin kunnat drömma om. Feghet lönar sig definitivt inte alltid, något som personerna i boken definitivt får erfara.
Jag tänker också på hur jag en januaridag 2009 startade en blogg på blogg.se och hur många människor jag lärt känna genom bloggandet nu 4,5 år senare. Jag skulle verkligen inte vilja vara utan er. Jag tänker också på beslut som jag inte tagit själv, som att jag börjar ett nytt jobb på måndag. Även sådana beslut kan visa sig vara bra. Det går inte att ha full kontroll över sitt liv och även om man skulle lyckas med det är det inte säkert att det blev bättre än om man gjort andra val.