”I never believed my parents loved me. I tried to love them but it didn’t work. It has taken me a long time to learn how to love − both the giving and the receiving.”
Jag har länge, länge tänkt läsa något av Jeanette Winterson och nu blev det äntligen av när Bokbubblarna läste Why be happy when you could be normal? Konstigt nog påbörjade jag boken en gång då den var nyutkommen, men gav upp efter knappt 50 sidor. Nu älskade jag den. Ett bevis på att tillfället kan vara nog så viktigt som bokens objektiva kvalitet.
Wintersons första roman Oranges are not the only fruit publicerades 1985 och berättar historien om en flicka som adopteras av ett religiöst par och Why be happy when you could be noarmal? är den självbiografiska versionen av samma historia. En gripande och på många sätt fruktansvärd historia om en familj som definitivt inte är som andra, en mamma som inte vet hur man visar kärlek och en flicka som blir mer och mer olycklig.
Oranges are not the only fruit är en mindre grym version av en fruktansvärd uppväxt och den version Winterson orkade skriva just då och som hon kunde publicera medan modern levde. Trots detta lät reaktionerna inte vänta på sig och Winterson skriver om ett telefonsamtal med modern där hon gör klart att orden kommer från djälvulen. Varför valde hon att kalla huvudpersonen Jeanette och därmed smutskasta sin familj, undrar modern.
Titeln är en replik uttalad av Mrs Winterson, som Jeanette kallar sin mor, som inte riktigt förstår hur dottern kan välja att älska kvinnor och därmed bli onormal. Det är ett val, inget annat och Jeanette har gjort fel val. Sexton år gammal blir hon utkastad hemifrån på grund av det.
Större delen av boken handlar om barndomen. Hur någon kan växa upp som Winterson gjorde och överleva är svårt att förstå. Så mycket hat och så mycket konstiga förbud. Inte bara livet i familjen var svårt, utan hela det utanförskap som flickan levde i. Oälskad, ensam och udda. När hon väl fick en vän såg hon till att snart stöta bort den, för att undvika att bli sviken. Ett sätt att rädda sig själv från fler besvikelser tänker jag.
Jag är mycket imponerad av Jeanette Wintersons sätt att skriva. Språket är fantastisk. Lika vackert som innehållet är fruktansvärt. Jag vill definitivt läsa mer av henne och mest sugen är jag nästan på debuten, för att kunna jämföra de två berättelserna.
Jeanette Winterson är fantastisk! Jag läste precis Oranges are not the only fruit och Why be happy when you could be normal direkt efter varandra, och båda är helt underbara. Nu ångrar jag att jag inte var och lyssnade på henne när hon var på internationell författarscen i Malmö, och nästa sak jag vill göra är att läsa fler av hennes böcker.
Jag har Powerbook hemma någonstans, men Oranges får det allt bli först.
Åh vad kul att du också gillar!!! Bra text också!
Jag har aldrig varit sugen på den här boken men blev övertalad. Kanske behövs någon annans energi ibland för att det verkligen ska fungera för en. Som när ens bil har svårt att starta men så puttar någon på och när den väl kommit igång så går den som en klocka. Okej den metaforen drog jag enbart för att jag haft strul med min bil i typ en månad… Men jag älskar boken och måste erkänna att jag inte ens tänkt på att jag borde läsa debuten och jämföra, men nu hamnar den på listan!
Jag blev också övertygad och det är väl det bästa med bokklubbar och bokbloggare, man får en massa idéer. Lycka till med bilen! 🙂
Jag läste Varför vara lycklig.. innan Oranges.. och de är verkligen bra bägge två, men olika. Har just sett miniserien Oranges… också. Tror jag ändå tyckte bäst om Varför vara lycklig..
Miniserien hade varit kul att se också! Blir fascinerad av Winterson måste jag säga.
Winterson är fantastisk, du ska absolut läsa mer av henne.
Det vill och ska jag definitivt!
Jag köpte den på bokrean och nu efter din recension blev jag ännu mer sugen på att läsa den. Jag var på inspelningen av Babel när hon var med, en väldigt inspirerande person.