Egentligen läste vi Samuels sällsamma kalender av Ylva Karlsson lite sent, då den utspelar sig i december, men det spelar ingen roll då det hur som helst är en helt fantastisk bok. Karlsson är lika fantasifull som Astrid Lindgren och lika rolig som Roald Dahl, vilket resulterar i en spännande, fantasifull och humoristisk saga som jag och grabbarna O absolut älskade. Katarina Strömgårds fina illustrationer gör att den genuina känslan blir ännu större. Det här är helt klart en modern sagobok, med många klassiska ingredienser.
Huvudpersonen är Samuel, en liten kille som är så arg, så arg. Inom honom finns en sten som glöder när ilskan växer. Mest är han arg på att mamma och pappa jobbar hela tiden och att de lovar saker som de sedan inte kan hålla. Ännu värre blir det när nannyn Petronella skadar foten och inte kan hämta Samuel och storebror Ossian från skolan.
Historien börjar den första december då det är dags att öppna den första luckan i den sällsamma kalendern. Luckan växer, en skog finns innanför och bröderna stiger in i en ny värld. För varje dag växer mysteriet och vägen fram till julafton blir minst sagt spännande.
I Samuels sällsamma kalender blandas fantasi och verklighet på ett fint sätt. Jag tycker mycket om hur stenen i Samuel symboliserar hans inte sällan okontrollerbara ilska. Grabbarna O var upprörda över att pappa och mamma är borta så mycket och tyckte inte om den elaka nannyn som ersatte Petronella. De älskade dock all fantasi och alla finurlig figurer som dyker upp i handlingen. Själv kan jag se lite väl många paralleller till andra berättelser som Mary Poppins och Mio min mio, men det gör ingenting.
Det här är en bok att roas av, men också en bok som leder till en hel del spännande samtal. Igår funderade vi till exempel på hur man gör när man ”ropviskar” och hur man ska göra när en sten börjar glöda inombords.
Nu läser vi Ossians ovanliga nanny och ser fram emot att få veta mer om Ossian, Samuel, Petronella och kanske om Hallonfågeln. Det ska bli riktigt roligt!
Jag hade VFU i en trea som älskade den boken!
Det är fantastiskt med en riktig saga, som ändå känns modern. Nu ska vi läsa första boken!
Jag har ännu inte läst den här boken om Samuel, men väl boken om Ossian. Det ska bli kul att se vad ni tycker om den!
Jag tyckte mycket om den, men minns att jag kände mig ganska ledsen också. Det är det här med de så sorgligt frånvarande föräldrarna. Även om de faktiskt råkar vara hemma så är de ändå borta. Sitter med laptopen, tänker mest på badrumsrenovering, pratar mest med sina barn med VERSALER och är liksom inte *med* barnen. Tur att nannyn Petronella kommer – men det som ändå gjorde mig så ledsen är att för de flesta barn som faktiskt har det som Samuel och Ossian så kommer det ingen nanny.
Riktigt, riktigt bra, vi läser säkert om den i december! Det var lite sorgligt nu också och ännu sorgligare när Petronella försvinner. Samuels ilska (eller adhd?) som symboliseras av stenen i bröstet är också sorglig.