Det är sent 90-tal i Kalmar. Kalmars jägarinnor lever livet i hög fart, för att inte riskera att vara eller bli för vanlig. Huvudpersonen Eva hör till gemenskapen, men livet i Kalmar skaver. Hon vill mer, men stannar ändå. Och när hon väl lämnar är det kanske inte för något bättre. I framtiden möts de igen och då är livet ett annat och ändå precis sig likt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson. Historien om de unga kvinnorna som gett boken dess titel är stundtals fantastisk, men ibland ganska rörig. Eva berör mig, hennes väninnor gär det ibland, men vissa stunder flyter de ihop till en enda spretig person. Jag känner igen mig i tiden, roas och oroas av händelserna, men blir tyvärr inte riktigt berörd.
Folkesson lovar dock mer, hennes språk är många gånger briljant och tempot är rappt. Kalmars jägarinnor är långt ifrån dålig, bara inte riktigt så jämn som jag skulle önska. Jag tycker dock att det är kul att Kalmar sätts på den litterära kartan och är trots allt glad att jag spenderade några timmar med stadens jägarinnor.