Bubblat om skumma tvillingar

Gårdagens (något decimerade) bokklubb bubblade om Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger. En bok där två tvillingpar finns bland huvudpersonerna, vilket gör att jag egentligen tycker mer om den engelska titeln Her fearful symmetry. Däremot tycker jag mer om omslaget till den svenska, inbundna utgåvan, som jag tycker speglar innehållet bättre.

Edie och Elspeth är tvillingsystrarna som inte setts på 21 år, faktiskt inte sedan Edies tvillingdöttrar var fyra månader. Nu är flickorna Valentina och Julia vuxna och när Elspeth dör i cancer testamenterar hon sina ägodelar till dem. Villkoret är att de reser till London och bor i hennes lägenhet i ett år och att deras föräldrar inte får sätta sin fot där. Märkligt kan tyckas och trots att vi ganska tidigt får veta att något hänt mellan Edie och Elspeth känns det lite överdrivet.

Elspeths lägenhet ligger i ett hus granne med Highgate Cemetary och det är kyrkogården som ger romanen mycket av dess mystik och stämning. Vilken fantastisk plats det verkar vara. I lägenheten under bor Robert, Elspeths särbo och meningen är att han ska ta hand om tvillingarna när de anländer. Han smyger dock mest runt och spionerar på dem de första veckorna istället för att ta kontakt. De är först då de dyker upp på en av de runtvandringar kring kyrkogården som han leder, som de möts på riktigt för första gången.

I lägenheten ovanför bor Martin, en korsordsmakare och översättare som lider av svåra tvångssyndrom. Hans fru sedan många år har lämnat honom och flyttat tillbaka till Amsterdam. Hon är beredd att ge honom en ny chans, men då måste han ta sig till henne. Då Martin inte ens vågar lämna lägenheten syns detta som en oöverstiglig handling.

Det är kanske om Martin och Marijke som jag tycker mest om att läsa. Scenen där de äter middag tillsammans via telefon, Marijke i Amsterdam och Martin i sitt kök, är rörande.

Julia får kontakt med Martin, medan Valentina träffar Robert. I det första fallet handlar det helt om vänskap, medan Robert och Valentina utvecklar något annat. Hela tiden iakttar Elspeth de som rör sig i lägenheten. Hon finns nämligen kvar, i alla fall hennes själ, och hon är inte beredd att lämna jordelivet ännu.

Just spökbiten har jag lite svårare att smälta. Inledningsvis är det fascinerande, men efter ett tag blir det lite för mycket. Jag fattade grejen kände jag och tröttnade lite mitt i boken. Sedan tyckte jag den tog sig igen och gillade ändå det jag läste.

Valentina och Julia är ett av de mest mystiska tvillingpar jag läst om. De är spegeltvillingar och Valentinas alla inre organ sitter på fel sida. Jag har googlat och hittat uttrycket, men då handlar det t.ex. om att en tvilling är högerhänt och den andra vänsterhänt. Den här sortens spegeltvillingar torde vara osannolika. Osannolikt är mycket i den här boken, men precis som i Tidsresenärens hustru går det utmärkt att tro på det mesta och kanske är det också en förutsättning för att kunna uppskatta boken alls. Det jag reagerade mest på var inte heller att Själens osaliga längtan innehåller övernaturliga drag, utan att vissa andra saker känns mindre trovärdiga. Ingenting jag vill gå in på just nu dock, för att undvika spoilers. Robert är kanske den karaktär som jag har svårast att förstå.

Det här är helt klart en bra bokcirkelsbok, då det finns mycket att prata om. Rekommenderas alltså för gemensam läsning.